Didrik Slagheck bränd på bål

En diktsamling av Patrik M

Exceptis ineditis

Ordet är isotopiskt Senapskornsbilden blickar med ett dovt varaktigt sken över byrån där den har förlorat sin tydliga skärpa och delar av sitt innehåll ligger i januari som ett veckat och ihopskrynklat brunt höstlöv på gården för att bli jord var i sitt ursprung en droppe uran och den stora mäktiga pelarsalen i ett kärnkraftverk

Notater Textsammanställningar

I begynnelsens ägg

Människans framåtblickande öga har skapats i sin gyllene cyborg där den blickar ut över alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan som ett rosafärgat gli rör den sig i livmodern och upplever hur kärleken letade sig fram mellan okänsliga och tröga himlakroppar långt före vår tid och vintergatans grönskande sköte kvinnans revben lyser som små broar av ingenjörskonst och hon sjunger ibland så att det pulserar som en sambaorkester inuti hennes kropp tillståndet som är ett tydligt strävande till något obestämt eller om vi mötte dess inre värld en fruktan för det okända utanför allt sådant som gick att älska, våren har nu kommit till Venedig grönskar livgivande och barnsligt vackert med alla sina små utomhusverandor som i en skapelsens krona vilken rör sig som ett fiskyngel djupt ner i hennes famn denna glashinna av sitt eget kött och blod där hon håller av dess hjärta och talar om dess lyckosamma ankomst till jorden

Köpenhamn Clementinklyftorna lyser gult i marängsvissen och får dem till att likna en vinterdag med cirrushimmel där örlogsmannen lodat och lagt ut kurs med fri sikt mellan aprikoskärnorna och där båtshaken är en liten kvist hämtad från en Israelisk palm och skördegård norr om Jerusalem denna välsmakande och kryddiga ättling av palm till just den sorts frukt som vår herre avsåg som sabbatsgåva till sin heliga mor på sin väg hem mellan tempelgården och den Romerska stadsbefästningen, endast tolv år gammal landet där hettan var så stark att folket myntade sagor och utfäste Gudomliga förpliktelser och söner som doftade hibiskus och mandelblom och där dem okrönta kröntes med namn som Kung Salomon som flammade rödgult av metall och c-vitamin

Nesodden Fjordviken sveper sig mjuk inför min tröskel och lutar sin kupade morgonsol över mitt sängbord där den är sval och nästan lite kosmisk i en utsikt av skogstoppar och vikslingor lika massiv som inlandsis och glaciär Niel Armstrongs första steg på månen och daggdroppen på en tussilago en plats där jag kan placera det gamla båthuset på toppen av ett nålhuvud och sträcka mig fritt ut över världsrymden jordens plats bland stjärnorna mitt nya hem

Riddaren Det går en adelsman in genom slottskyrkans port kling, kling på nästan alla gravstenar så står det hans namn som ett golvfönster täkt med ett antikt damm belyser ibland han är en medelålders man med gåvor och arv en gård som drömmer om då när han köpte sin första snowboard och ser ett Gudomligt samband mellan fjärilars flykt och orkanvindars ögon en adelsman går in det är han vi ber för ibland kling, kling

The red dragon Den stora mörkläggaren eller ljussläckaren visar sig i stensättningen i golvet i målningarna på keramiken och ute på gården för jag har rest i tanken och sett dig igen hört din utländska röst 

Rex Dystopia Med ett underjordiskt vrål sprängde sig forsen ut från sprickan i altarväggen och slungade den massiva dopfunten genom Mariafönstret endast den bakre raden blev kvar och ett porträtt av hans nåd vice konungen med makt och kraft regeras det nu från skrivdonet och kvarnhjulet

Ein sanfter Oceanwind das bist du und ich ein Wassertropfen in deinem Haar

Den Gula mötesplatsen Stenbelagda gränder i vinterdimma svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster  står vid fontänen där ett gult halmtak lyser ibland med händerna i jackfickorna en äldre kvinna drar ned sin rullgardin och din andedräkt är varm

Korsvirke och trähus Frukostbordet seglar fram på sin vita duk med sina halvdruckna glas köttig apelsinjuice och silver i en härlig sommarsol av fikonklöv och rapsfält som i en Svensk orientalisk flora av gemenskap och kyssar där allt rött smakar läppglans och hallongodis och där den tusenåriga staden lyser i fjärran bortom alla åkrar och timotejbackar som ett vilande bröstvärn dit vi ibland lagt oss för att älska och formas av gatorna med sitt brända keramikgods på taken där hettan ibland bildas samt det lena sommarregnet droppar och där vi ler lyckliga Colgateleenden precis som den första solstrålen sedd genom det stora askmolnet vid Eyjafjallajökul

Ängel En ängel hade kommit till mig hon hade färdats genom dem anrika biblioteken sades det hennes ljusa hy hade fått sovrummets mörker till att skimra lätt och som Hugin o Munin stod vi nu där tryckta mot varandras kind där jag tog fram mitt ådriga korphjärta och lät det pulsera svart

ditt hår skulle förbli ljust och vi skulle för alltid förbli myten om oss själva

Bland beryllium och flammande titan Den farofyllda vandringen bland skogsbryn och kärleksbägare har blivit hjärtats förtrolighet till strapatserna i förlovningens bädd av ömsint het tusch alltigenom glödande rubin med orden klingandes i silvertrappan mellan mahognybord och jordstad detta som nedtecknats i alla böcker och ritualer som där förälskelsen triumferat efter husfasaden och på det ovala Borgrummets nattduksbord det som är så vackert att beskåda bakom brudslöjan och är det som du slutligen räknas efter allt sådant som höll gästerna kvar i sin stora sal av manifesterad endagsföreställning på ditt första jordeliv bland stridshästar och gnistorna från den öppna spisen

Vaterland

Jesajas drömsyner om det ödelagda trädet Jag ser dig anlända i tillvarons innersta mörker som en åskvigg och markvältar med överjordens alla himlar och darrande härligheter omkring dig du lyser för en stund som hjortronet eller tranbäret där du drar fram över våra huvuden i din färd som flödar av rent koppar denna spirande ökenväxt i hälleberget dryftad i förödelsens mörka kappa och uppenbarelse likt ett glödande stoftmoln med sin klotsfär av blixt drömmen, där vår värld faller samman öppnade undergångens glasport och dukade dess bord med ett mummel av vind där du likt en Epsilon kommit till oss i eld och den skälvande marken

Som en vit man i ett slumområde kvinnan bär barnet över armen, barnet bär solljuset inom sig, världen bryter fram mellan grenverken någon slänger en förströdd blick och den gamla granen tycks dov och urholkad kungen och hans majestätiska hov av likasinnade ser sin enfaldige drömtydare i ögonen; inte är du väl vilseledd av verkligheten den som ingen förstår sig på hon magrade var som ett kolli ute i öknen födde honom ett barn där några talade om morgondagen och att hon skulle bli den första mamman i världen Jehovavittnet knackar på en dörr och förklarar ordagrant; vägen är smal mellan klipphällarna, bered dig på paradiset Gud var ett ord för somliga där andra lämnades ute vissa sover bland fiskarna men han sov i en äkta säng han som talade om ljuset där himlavalvet tycktes tomt  och ihåligt

elefanten vilar sig mot en valaffisch  och tvärs över vintergatan så flyger det en sputnik skogen är blek och fylld av väte men hon slöt allt sådant utom sig där hon bar barnet över armen det som bär solljuset inom sig

Sverige  Yrvaket stiger sommarsolen mellan villafasaderna och den orörda myrmarken där en tyst gågata sveper ut sin arm av cykelställ och övergångsställen kvinnan kysser en ung man och i lunden förbereds midsommarstång med säckkapplöpning på en liten hinderbana av havssand längre ned finns det en grusgård och en vik där platsen markerats av ett körsbärsträd hämtat från en Tysk lantgård mörkret från den trolska granskogen vilar i fjärran och ett timotejblomster flyter stilla på vattnet flickan bär rosett och på öltunnan står det Bayerskt öl lagrat på ekfat där den alkoholmättat tycks gunga bland picknickkorgar i skuggan av ett grönt äppelträd detta vårt skymningslösa landskap nästan hedniskt inlindat i ritualer och folksägner där kolaglassen rinner syrligt över bägarkanten bland burspråk och impregnerade träbryggor

Sådant man aldrig gör  Vi följde den mörka slingan åt tills den bredde ut sig i en öppen avskildhet i den värld vi förblev som orörliga i det poröst affektiva landskapet där jag inte minns om du yttrade något, men du måste väl ha gjort det kanske i lycka, det som bar mig bort och förblev den nerv jag paradisiskt återkallar i mitt undermedvetna och hade jag vetat hur saknaden skulle forma människor med sina små rastplatser som man ständigt glömmer efter motorvägen så hade jag besatt dig och kysst dig innerligt hållit ett litet blomster ovanför ditt huvud och vidmakthållit dig så att tystnaden skulle ha format en mening, en betydelse att minnas mitt på denna känslolösa granit som annars skiljer oss åt i Sverige

När vuxenvärlden bet sig fast i vardagen Vi famlar runt i kommersialismens kugghjul iklädda Reebok och slipps  hand i hand substanslöst och utan själ där vi insmorda i Sunshine Solkräm lider lika pittoreskt som den döende Dandyn  på något sätt harmlöst och utan lycka som om vi funnit oss själva i en evolutionär tristess, möjligen depression och bestämt oss för att sluta leva anslutit oss till att tro att skatteavdrag och procentuella pålägg var allt i vår värld och att kärlek var en billig porrfilm på ett tredje klassens hotellrum efter en dystert känslolös gågata långt från stigen och fotfästet  vid sommarstugan  och den ovala trädgården patetiskt olyckligt och i en fadd smak av déjà vu upplevelser

Sista sommaren Brunnshuset ligger öde på gården där vinden trängt in genom  den rödlättade fasaden  skorstenen ligger numera mörk  kanske av kylan men husväggen står stadigt i jorden där den bleka skymningen  ligger som ett dis efter tapeten från den stora sommarsolen och det pliriga rymdljuset  genom fliken i rullgardinen  knirret i trägolvet finns också kvar (om man lyssnar riktigt noga) barnens sängar är tillika  drömskt obäddade  som om något bestämt sig för att stanna kvar här skrynkligt och ohämmat  i sitt rum kring eldstaden  en form av fördömelse  något osynligt  en vacker väg som leder bort  men aldrig hit 

Andreas Salos Död Silvergrå skymning faller Bleka rosor faller Natten faller Genomskinligt regn faller Drömmar faller Människor faller Tunn hud faller Manteln faller Staden faller

Siriusnatt Som tystnad och orörlighet bland publika salar och hjärtkammare  blir du till ett  klart kyligt ljus på stjärnskådarens frasiga  pergaments duk mitt i city den elektriska  akvarellmålningens halssmycke  i bolmande rök från tigerbalsam och linimentsflaskor 

Singoalla  Midsommardansen bultar fortfarande i trävirket som i en Carl Larsson målning bland krukskärvor och bröllopsglas  som kastats mot husgavelns hårda stenvägg utmed det dova Norska mörkret  och fjorden  där världen tätnar kring  en höstlampa och ett päronträd  i blek skymning och längtan precis som vattnet i den rundmurade brunnen vilket är ihärdigt kallt och utan botten lika främmande som bred yvig skorstensrök av äggtempera och nordiska diamantarmband  som tappats överbord utom räckhåll och i ett nästan skumt vidskepligt ljus på min vidsträckta verandastol  tystnar vreden där den dundrar svagt i fjärran och upplöses  i ett svettigt tunt regn av förnimmelser

Lund

Det sträcker sig en regnbåge utanför vårt köksfönster där den har letat sig fram mellan våra hemtama bananflugor och bråte och rensat luften i gardinstången som avogt bara hänger mitt eget sovrumsfönster visar vyn över en medeltida stad där kyrkklockan inte syns längre fast att den var dåtidens högsta byggnad och du har varit här för jag förnimmer fortfarande doften av din klarlacksparfym flickan granskar mitt rum och ser näpet imponerad ut av en stol och en sarong talar lite om Indien och att jag skall glömma dig jag hör suset av änglavingar och på bordet så ligger det en oläst bok om psykologiska beteendemönster genom tid

Christian oroar sig Den vita schackhästen dundrar frustande fram genom molnparaden ur ögonen stormar det grått isande regn och efter sig slänger den en yvigt rosafärgad man in i kvällssolen där slutligen dess hov slår upp ett litet moln av mareld ett offer planeras och en treudd tecknas på ett underjordiskt sigill

Fängslad

En tung stormnatt dansade runt i örthagen och fick det flerfärgade paraplyet till att vända sig ut och in var som en sagohjälte  i kamp med en huldra eller ett odjur i krokusledet och drog upp persiljan med rötterna omkullkastade även den stora eken och kallas därför, förfärlig i många år finns fortfarande bevarad som en fotnot i en gammal väderobservation

som i en mörk, brant, båge steg kardinalen över horizonten för att först på eftermiddagen vara svart tovig snö på Raadhuspladsen några meter bort där barnen kastade snöboll med eminensens inälvor

Mussèe des horreurs Som om du hade nedtecknats  i jordsömn och bortglömdhet  på ett ogenomträngligt  apokryfiskt drömspråk vilar du i det stora mörka, utomvärldsliga  vänd från detta som syntes ha skrämt dig till din sista väldiga flykt mot det orubbliga  himlavalvet

Limbus infantum Den efterlängtade eftermiddagen började som ett dis mellan fasad landskapets alla torn och takmynningar, uppstod på något sätt i ett grönområde där den speglade sig i en vattenpuss stadens grå anorak lyfter sig därefter upp och svävar för en liten stund innan allt splittras i ett litet vitt moln bara dem döda lever här alla sådana utan namn och förpliktelser

I energipelarnas centrum (9) Norrländsk vinterdvala  försänkt i sina av köld böjda stänger  och kallfrusna ishavspackningar  i bilmotorernas cylindrar  i allt kvarts och klyvningar   bland atmosfärsljus och spritter i den tunga järnblixtformationen  på sfären  står vi som en vacker illusionistisk sömn i den sköra smärtan från köldblommorna  på äppelkinderna  vid nyckelspringan  du ler vackert  och inom mig  så bär jag en obegriplig natt bland dystra städer av mörka hus formationer  där vi aldrig fanns eller kommer att finnas längre 

Solvind Nattens skummiga leende  i sina hårda neonpelare och djupa mörkerkliv försvinner sig sakta bort drar några tysta andetag  med utmattad värk i lungsäckarna innan hon fladdrar till som av poröst saffran i det uthängda tyget och blir till den dova solkatten  i det alkoholsuddiga fyllots otömda askkopp på sin väg västerut  höljd av molnslöjor och bladverksskuggor

Uppvaknandet Den purpurljusa drömmen vek därefter undan inför tystnadens vindstrappor och regnmantelns beräkning av mellanrum var ett litet tag ett hett cyanväte och blev därefter till blixtrar från en svart asfaltsduk vägskälet mellan månklockor och armbandsur det mekaniska ljudet från kylskåpets Västtyskland

Det ständiga ögonblicket dagarna faller på, byts av en efter en är poänglösa och ogenomtänkta uppfylls ibland av en klar höstkväll eller ett fjolårslöv som far genom trädgården vintern kommer sommaren rusar runt bland badplatser och skrikande barn men hösten är mest nostalgisk med sitt mörker det dröjer blir på något sätt overkligt

Norrbotten Den Tyska lagerlokalen ligger öde och är fylld med gammalt bråte utanför står några tågvagnar där allt påminner om nedgång och förödelse till och med det pittoreska området av lyxvillor omgärdas med dimma men ibland så ligger viken helt orörd vilket får fyrtiotalshusen till att resa sig i fjärran som en marschkänga i grå uniform ogästvänligt och illa tilltygat nästan sadistiskt bortglömt, kanske avsiktligt

Tigern

Tre dagar i Norge Välförsedd med kronor och sigill från en underjordisk skattkammare lyser sedelbuntens härligt röda och doftar tryckpress där du påminner mig om en grönskande åkerjord ren och innerligt mild där jag kan vidröra dig och dricka sommar ur ditt klara snirklade krafthorn kasta mig mellan olika göromål eller endast använda dig som konst och låta dig regna över mig som att du var min och som att vi hade fattat ett oklanderligt tycke för varandra där du gränslöst höll om mig genom allt annat och viskade Riksbankens alla ettor och nollor i mina öron i allt ditt skört vattenstämplade papper vilket jag när det faller mig in pryder över mitt huvud som ett fyrklöverbestrött kransverk utbristandes alfahannens livfullaste manstjut sedan homosapiens erövrade Europas alla bergväggar och slätter-och ensam fick tugga allt mammutkött

tills det fula håriga djuret dog ut och en vit lönnfet amerikan besteg månen med ett skepp styrd av en hemelektronisk fickräknare från NASA

Mästaren Han hade låtit vinden  andas genom lövverket  och låtit de dödas aska  spolas upp vid stränderna  han hade älskat våren  och då gjort den hel  han hade format staden  och genom denna så bildades nu  kranskärl av klart vatten  han hade låtit dagsljus skina  genom ishavsluftens kristaller  och täckt alla skymningsskuggor  med doften av ett tidigt sommarregn  så som ett himmelskt lugn  vilade han nu genom tidsrymden,  väggarna och taken

Ecclesia hodi Katedralen välver sig i hjortron och kantarell har små murstenskors och en rosa rosenbuske nöden pryds av axkorn och överflödet gestaltas på en medeltida målning blank och genomskinlig ligger skolgården vid sidan om

Nyss så var du här Den uppochnedvända spegeln står ovarsamt klämd mellan furugarderoben och vindsdörren detta som i gryningsljuset påminner om en ung kvinnas anletsdrag på något sätt trollskt och förunderligt där stekpannan tycks häpna i morgonton och ylletyget sträcka sig som i en bortglömd kyss

In Memoriam

Barndomens upplysande skog  det skummar av nektar i Havila morgonsols land där jorden är av saffran och paradisäpplen där rent guld går att finna i natthimlens brunn och kan drickas ur Kristusbägaren vid fontänen clementinen är fruktigt orangegul och nyskapad växer på Arons stav bland ljumma palmblad och oliver  som smultron och lidelse här i skuggan av ett lotusträd där du blommar i kanel vid citruskärnarnas altare