1 SÖDERRINGENS NYA TIDNING 6 - 2007 Bugga loss Reseberättelser från Litauen Tallin i oktober Sökes: Kavaljerer till danskursen

2 SEPTEMBER SR 5 Dansövning SR 12 Dansövning SR 19 Föreningsmöte SR 24 Styrelsemöte hos Eva-Britt i Tanto Samling 18.00 SR 24 Danskursen startar 18.30-20.00 SR 26 Dansövning SR 26 Manusstopp för SNYT nr 7 OKTOBER SR 1 Danskurs 18.30-20.00 SR 3 Dansövning SR 5-8 Resa till Estland SR 8 Danskurs 18.30-20.00 SR 10 Dansövning Inlämning av budget och årsplan SR 15 Danskurs 18.30-20.00 SR 17 Dansövning SR 20 Ev höstsamkväm 20-21 Yvonne & Torbjörn har kurs i Söderringssalen SR 22 Styrelsemöte i Söderringssalen Budget & årsplan Samling 18.30 SR 22 Danskurs 18.30-20.00 SR 24 Dansövning SR 24 Manusstopp för SNYT nr 8 SR 27-28 Helgkurs Nybörjarbugg SR 29 Danskurs 18.30-20.00 SR 31 Dansövning

3 Ansvarig utgivare: Kjerstin Lindström 08-583 561 66 Redaktionen: Marianne Bylund 08-500 803 79 Roland Sandström 08-730 18 60 E-post: [email protected] Hemsida: www.soderringen.se Adress till SNYT: c/o Marianne Bylund Humblegatan 26 A, 5 tr 172 39 Sundbyberg Adress till danslokalen: Söderringssalen Palmfeltsvägen 65 Enskede Gård Telefon till danslokalen: 08-668 46 67 Föreningen Söderringen bildades 1944 och är ansluten till Svenska Folkdansringen. D ansen har kommit igång och så även alla skribenter till SNYT. Oj, vad många bidrag som kommit in denna gång. Roligt. Vi som inte varit med på resan till Litauen får ta del av era minnen och eftersom så många skrivit förstår vi att den var mycket uppskattad av er som deltog. Har ni haft en bra sommar? Det hoppas vi. Roland har varit på sitt sommarställe och säger att de enda kantarellerna han hittat är de som finns på framsidan av tidningen. Det har varit den torraste regnsommaren hittills, säger Roland. Jag tillbringade augusti månad i Bratislava, Slovakien. Slovakisk dans har jag bara tittat på. Skulle inte orkat något annat. Vilket fotarbete! Däremot har jag deltagit i ett antal danskvällar i Wien, som bara ligger en timmes bilresa från Bratislava. Har besökt Hellas lag. Dansarna där ville gärna lära sig hambo och jag fick möjlighet att dansa österrikiska danser för första gången. På somrarna samlas de olika danslagen i Wien på måndagar och torsdagskvällar på en utedansbana. Hella hälsar till alla Söderringare. Roland och Marianne

4 Styrelsen informerar Eftersom intresset för vår- och höstsamkvämen har varit lågt under de senaste åren (samkvämet i våras ställdes in p g a för få anmälda), ställdes frågan under senaste styrelsemötet hur vi gör med samkvämet lördag 20 oktober. Vi beslöt att frågan tas upp på föreningsmötet den 19 september. Hälsningar Kjerstin Kallelse till föreningsmöte onsdag 19 september 2007 kl 1930 i Söderringssalen På dagordningen: Sedvanliga rapporter mm Arbetsdagordning delas ut på mötet. Styrelsen Samkvämsfixare nästa gång Samkväm Samkvämsfixare den 21 november (besök av Viksjö Dansgille) blir Peter Krywult (sammankallande) Arne Lake Roger Linde Britt Welén Elsie Jordan Miriam Berglund Maj Svensson KåJi

5 Hej alla resglada Söderringare! Hittills har vi fått in anmälningar från 13 Söderringare nämligen: Miriam Berglund Ewa Brodén Berit Callander Lars-Åke Callander Gunnar Eriksson Naemi Hedlund Lennart Klingstedt Kjerstin Lindström Barbro Pettersson Nils Bertil Pettersson Birgitta Thylin Jan Thylin Eva-Britt Wernborn Varför är vi så få som vill träffa våra finlandssvenska vänner i år? Vi brukar ju vara ca 25 personer som åker iväg. Jag vet att Bas, Fiol & Drag har ett åtagande just den helgen men de är ju inte så många. Brage-iterna blir ca 25 personer. Program för helgen: Fredag 5 oktober kl 16.30 samling i Frihamnsterminalen kl 18.00 avresa med M/S Romantika från Frihamnsterminalen (SiljaTallink) Lördag 6 oktober kl 10.00 ankomst till D-hallen Tallinn kl 11.30 Brage-iterna kommer till Tal linn kl 11.45 vi hämtas upp utanför A,B- terminalen av Brage-iterna som kommer i egen buss ca 2 tim guidning i Tallinn på svenska kl 14.00 avresa från Tallinn (om vi vill, så stannar bussen så att vi kan f ika utefter vägen) ca kl 16.30 ankomst till Saka Cliff (se de ras hemsida www.saka.ee som tyvärr är vare sig på engelska eller svenska) kl 17.30 middag Heikki och Helena lär oss finsk tango, kävelyhumppa mm och så dansar vi annat däremellan (enligt programmet från Gud run) Läggdags Söndag 7 oktober Morgon frukost fritt program; vi kan fortsätta dansa eller idka friluftsliv (det lär finnas fin natur för vandring/promenader i närhe ten) kl 12.00 avresa från Saka Cliff (Forts. på sidan 6)

6 ca kl 14.00 ankomst Tallinn kl 16.00 Brage-iterna lämnar Tallinn kl 18.00 avresa med M/S Victoria från Tallinn Måndag 8 oktober kl 10.00 ankomst Frihamnsterminalen i Stockholm Hotellet kostar EUR 57,--/person och då ingår guidning i Tallinn, middag, övernattning och frukost. Bussen kostar EUR 15,-- /person; kostnad för instruktörerna är EUR 5,--/person, dvs totalt EUR 77,--/person. Kurs idag är EUR 1 = SEK 9,38, vilket betyder totalt ca SEK 722. Vi har bokat fyra hytter som vi inte riktigt fyller än: - 2 st 4-bäddshytter med fönster som kostar totalt 4 696 kr (= 1174 kr per person); tur och retur - 2 st 4-bäddshytter utan fönster som kostar totalt 3 328 kr (= 832 kr per person); tur och retur När vi vet hur många vi är som åker, så tar vi itu med frukost, buffé och/eller à la carte på båtresan. Eftersom Gudrun har lovat hotellet att ge besked om antalet personer den 3 september, så förstår Du säkert att det är bråttom att anmäla Ditt deltagande till resekommittén. Om Du har några frågor, så är det bara att ringa. Ovanstående text mailade jag till alla Söderringare den 23 augusti, vilket har resulterat i att fyra personer har tillkommit samtidigt som fyra personer har hoppat av; dvs. antalet personer är fortfarande 13 . Vi som åker är: Miriam Berglund Ewa Brodén Gunnar Eriksson Naemi Hedlund Conny Johansson Lennart Klingstedt Kjerstin Lindström Eva Lundberg Sigrid Svedmyr Birgitta Thylin Jan Thylin Eva-Britt Wernborn Bosse Wigrell Rese / Kjerstin (Forts. från sidan 5)

7 När det första gången diskuterades om vi skulle åka till Litauen för en danstävling var det några som var tveksamma till vår kompetens. Jag tycker nog att vi gjorde en mycket god insats och definitivt bevisade att vi är lite av proffs när det verkligen gäller. Att vi charmade juryn och gladde dem, samt alla andra som tittade på oss tar jag som ett stort hedersbetyg. Som kassör hade jag förståss gärna sett att vi vunnit ”Grand Prix Award” på 1 500€. Som dansare är jag dock mer glad åt att vi fick juryns speciella ”Glädjespridar pris”. Att vi fick detta pris tycker jag att alla dansare och spelmän, både aktiva och de mindre aktiva, ska glädjas och njuta av. Alla har gjort en bra insats och det bör ge lite extra råg i ryggen inför terminsstarten och de uppvisningar och lekledningar som ligger framför oss. Göran Litauen En härlig resa Tack alla dansare och musikanter för denna trevliga resa och Hurra! för Söderringen, vi fick det bästa priset i tävlingen. Motiveringen var att vi spred sådan fin dansglädje. En del av de andra lagen såg inte ut att ha roligt när de dansade och hade ingen publikkontakt. Laget från Ukrainas hade startat som ett familjedanslag för många år sedan och ledaren var fortfarande densamme. Han struttade längst fram i alla danserna. Sen vi tittat på deras uppvisning sa Erland att han nu förstod att han kan vara dansledare i många år till. Det kändes Bra! Vi gjorde bland annat uppvisningar ute i två byar där vi nog var dagens händelse. I den ena byn blev vi bjudna på en buffé där byborna hade bidragit med olika saker, bland annat nybryggt öl som smakade mycket gott. Där blev vi uppvaktade med tre stora ostar och en kruka med nyslungad honung. Det åt vi sedan på vårt kvällsparty, som vi för det mesta hade hos de tre glada damerna på tredje våningen. Vi har ju på våra resor bott på många olika sätt, så även denna gång. I Riga bodde vi på ett hotell mycket centralt i gamla stan. De flesta fick släpa sina väskor ända upp till våning fem, hiss saknades. Det var rent och OK för övrigt men det var jobbigt med bagaget. I källaren fanns Club Madame och där arbetade lättklädda flickor, de stod och rökte på innergården som vi måste passera. (Forts. på sidan 8)

8 Men dom var inte precis intresserade att få oss som gäster. Jag förstod det efter att ha tittat lite väl länge på vad som försiggick där inne. De stängde dörren! När vi kom till Siauliai blev vi inkvarterade i ett studenthem. Vi som fick dubbelrum på plan 1 bodde mycket fint jämfört med dom som fick bo högre upp. Troligen bor lärare på plan 1 under terminerna. Inredningen var mycket olik den som var på de övre planen. Skulle tro att någon som bodde där kommer att lämna utförligare rapport i SNYT. Jag rekommenderar alla att göra en resa till Villnius, vi var där på utflyktsdagen, men vill tillbaka och se mer. Berit (Forts. från sidan 7) Ett varmt tack till alla Söderringare som ställde upp på olika sätt denna söndag. Trots en kylig början fick Eva, Gunnar och Anders som hade första spelpassen fram till kl 14 rätt många åhörare på Hermans veranda och ännu fler var det senare när Janne, Uffe, Ragnar och Ebbe var igång. Trubaduren Bernt Johansson gick mellan Söderringarnas spelpass omkring med sin gitarr och underhöll folk vid borden. Nisse stod många timmar vid Slussen och delade ut flygblad till alla som passerade där och Naemi satt hela eftermiddagen och passade DVD-filmen om Vi-skogens verksamhet runt Victoriasjön. På kvällen 19-21 var det dans i Stora Salen i Hälsans Hus innan alla fick gå hem till en välbehövlig vila. I en paus på kvällen skulle bekantgöras vad det var för spec. jubileum som orsakat festen. Rätt förslag kom från Barbro Pettersson med när hon omtalade att det gått 1000 månader sen Arne Lake föddes, och det var rätt svar. Enligt en kassarapport från Herman hade han 401 gäster denna dag, vilket betyder lika många träd till Vi-skogen. Tusenmåningen Arne tackar Tusenträdsfesten den 26 augusti 2007 Svar på RÄKNERUTAN i Snyt 5/07 De av distributören upphittade mynten var 10 st femtioöringar, 15 st enkronor och en tia. Detta Räknade Hans Andersson snabbt ut och ringde mig redan 24 maj. Någon dag senare ringde Ralf Milavsky och meddelade sitt svar: 10 st femtioöringar, 3 st femkronor och en tia, vilket även det stämde med de givna sambanden. Fler svar hade ej kommit in, men dessa 2 har nu varsin DVD-film om Vi-skogens verksamhet runt Victoriasjön i Afrika under c:a 20 år. Tack för visat intresse sägen Arne Lake.

9 Hej alla dansglada Söderringare. Hoppas ni har haft en skön sommar med lagom av både sol och regn. I år blev det för min del ingen vare sig bayersk vals eller polka.Mycket ovanligt! Därför kändes det riktig skönt, att på den trevliga ”Tusenträdfesten” som Arne Lake hade ordnat, kunna svänga sina lurviga till levande musik. Detta följdes av ett mycket välbesökt upptaktssamkväm, som innebär starten på en ny termin. Musikgruppen ”Kulingarna” bidrog med sitt glada spelande till att vi alla hade kul. Vi i DoM träffades den 21.8. Större delen av mötet ägnades åt att planera höstens verksamhet. Förutom danser ur de idag välkända uppvisningsblocken satsar vi på 3 nygamla uppställningsdanser. Vi enades om 3 ggr. polka med stort S Fjällnäspolska- Trekarlspolska- Ekebypolska. Några nya sånglekar samt gillesdanser lär dyka upp under hösten. Till onsdagssamkvämet den 21.november har vi bjudit Viksjö dansgille. Med förhoppningar om en termin i dansens glädje hälsar Peter K. Danssummering från Siauliai En tävlingsinriktad folkdansfestival i Litauen. Men vadå tävling! Huvudsaken är ju att dansa för att ha roligt. Kanske därför som vi vann ett pris! Med i bagaget hade vi tre dansblock, ett sångdansblock och ett tävlingsblock, som vi hade haft fyra extrakvällar plus en helgträning för att lära oss. Detta var så klart för få gånger, och eftersom det inte ens hade varit alla närvarande någon gång innan vi reste (omoraliskt?!) så blev det ett antal övningar (även sent på kvällen) under resan. Övning ger ju färdighet som bekant är och det behövdes för alla de uppdrag vi hade under festivalen. Det skulle vara sju uppvisningar, några även att dansa med publiken, ett utlärningspass för övriga deltagande danslag och så tävlingarna både för SRs spelmän och för dansarna förutom paraden. Men eftersom det ”föll manna” från ovan så blev paraden och en utomhusuppvisning på Amfiteatern inställda tyvärr. Vi använde alla blocken i olika kombinationer beroende på hur lång tid vi skulle agera; 12 – 40 minuter. En olycklig händelse var att Lars-Åke skadade en fot, så de sista dagarnas uppvisningar räddades mest av Kåji, men även av Berit och Gunnar. De fick hoppa in på nya platser/danser som de inte varit uppsatta på. Så det vill till att vi alla övar på alla danser och på olika positioner. Sista dagens kvällsuppvisning var på huvudscenen och vi ombads att stanna kvar (Forts. på sidan 10)

10 uppe på scengolvet ett tag efter uppträdandet för en överraskning. Och överraskade blev vi då vi fick höra att vi fick ett pris för glädjespridning och att vi dansade med publiken. Månne Sjuskevalappen hjälpte till?! Priset var en keramikskål och sex tallrikar speciella för då man lagar och äter zeppelinare (en variant av kroppkakor, men passar för diverse annat med förstås. Dessutom fick vi en keramikbytta med färskslungad honung, ost och bröd då vi hade haft uppvisning uti landsorten. Bytta och honung finns i vårt rum/kök att avsmakas vid passande tillfälle. Övriga presenter vi fick från olika håll var en stor tung bok , en lövad stång (doftande), en ”danssko” e d, m m och en muntlig inbjudan att komma till en stor festival i Istanbul nästa sommar. Ett stort TACK till alla Söderringares dansinsatser denna resa och sedan är det bara att dansa vidare, så att vi kan göra flera trevliga dansresor. Mirre PS. Trots dansandet gick jag upp 2 kg under resan (liksom flera andra) men det kan väl inte ha berott på de chokladiga nattavslutena, utan nog mer på tre mål mat per dag? DS (Forts. från sidan 9) Söderringen! Tack för att jag blev uppmärksammad i samband med min födelsedag. Gunilla Blivande riksspelman? För exakt tre år sedan började Louise ta nyckelharpslektioner för Boel Oldberg. Sedan dess har de träffats varannan vecka. Louise har som dröm att bli riksspelman och i våras tyckte Boel det var dags att göra ett försök att spela upp. En gång per år är det uppspelning och i år hölls spelningen den 16 juni i Degeberga i Skåne inför en jury bestående av fyra riksspelmän. Första gången kan man få diplom, nästa gång bronsmärke och tredje gången gillt kan det bli silvermärke och man får därmed titulera sig riksspelman. Guldmärke kan man inte spela sig till utan man kan bli nominerad. I år var det 83 personer som spelade upp, 47 av dessa lämnade Degeberga som riksspelman, med bronsmärke eller diplom. Louise fick diplom för gott och löftesrikt nyckelharpospel hälsar stolta mamma

11 Tack alla glada lekledare och hjälpdansare!!! Inför årets midsommarlekledningar var det lite svårt att få folk till alla ställen. Efter lite tjat och påtryckningar så löstes dock det hela. Totalt blev det sedan hela 40 stycken som hjälpte till på de 7 olika festplatserna under två hektiska dagar. För detta får Söderringen in c:a 23.500 kronor vilket betyder mycket, mycket för föreningens ekonomi. Lek tackar så väldigt, väldigt mycket Håkan Britt-Marie Lekledning vid Fågelö Udde midsommarafton 2007. Karin och jag åkte hemifrån redan kvart över elva in till Gullmarsplan, och där hämtade vi Ulla. Sen åkte vi ut till Lidingö. Där hämtade vi Gunnel, och klockan tolv var vi framme vid Fågelö Udde. Vi hade gott om tid, och hann bra med att gå igenom programmet. Vädret var fint, bättre än man hade lovat. Jag lyckades övertala Sven Åkerberg, som fanns i publiken att dra en sladd när vi skulle börja vårt första danspass. Per Wretman som spelar dragspel hade en munspelare med sig i år, och det fungerade mycket bra. Publiken strömmade till och när vi startade med grodorna, hade vi nog fyra stora ringar. Det var väldigt roligt att publiken är så angelägna att delta i ringarna. Vi dansade lite mer än en halv timme, och sen hade vi en halv timmes paus, då det var ett antal aktivitetslekar, bland annat säcklöpning, och sedan körde vi på med ett halvtimmes danspass igen. När vi hade slutat kom det fram en mamma med två små barn, som hade fått felaktig tidsangivelse, och därför ville ha ett ytterligare pass. Och då gjorde vi grodorna ännu en gång . Vi hade tur med vädret. Solen sken och värmde gott. Sedan vi skjutsat Gunnel hem och Ulla till tunnelbanan, åkte vi som vanligt ut till Britt-Marie och Göran i Viksjö. Där hade vi traditionell fest för lekledare. /Håkan

12 Lekledning Fagerdala på Värmdö midsommardagen 2007. På morgonen midsommardagen var det ganska dåligt väder. Det hade regnat mycket under natten, men det såg ut som det skulle kunna hålla uppe under dagen, dessutom hade vädertjänsten lovat soligt utåt kusten. Dom hade fel. Vi åt frukost och sedan var det bara att klä sig i folkdräkten igen. Klockan halv tolv åkte Karin och jag in till Gullmarsplan för att hämta Ewa Brodén och Ebbe Nordin. Ebbe var redan på plats och Ewa kom strax efter. När vi kom till Grisslinge var vi först. Efter en liten stund kom Conny och Eva och Evas barnbarn Lea. Sedan kom Lars och Maj, och strax efter kom Thomas och Margareth, och även Anders Wahlund. Nu var vi alla samlade och kunde fortsätta mot Fagerdala. Vi hade Lars och Conny som vägvisare och att hitta rätt blev inga problem. Kontaktpersonen Janne Sjökvist väntade inte på oss när vi kom, och kaffe med bulle uteblev. Dessutom var det ganska kallt och även lite regn i luften. Nu börjar det bli tid att gå upp till vårt vanliga vägskäl, där midsommartåget ner till festplatsen startar. Tiden för genomgång av programmet blir mycket kort, men lite information hinner Ebbe, Anders, Thomas och Margareth få. När vi startar vårt tåg är vi inte så många, men under vandringen ansluter ett antal personer, både barn och vuxna. Det är Conny som börjar med en långdans runt om på ängen, och rätt så snart har vi fått upp en ring runt midsommarstången. Vi börjar naturligtvis med grodorna, och sedan rullar programmet på. Tyvärr blåser det rätt kallt och regnet tilltar. Någon extra mikrofon till musiken finns inte, och regnet tilltar. Det finns ett litet parasoll, som spelmännen kan stå under, men det blåser så kraftigt att Eva Lundberg måste stå och hålla fast parasollet, så att det inte ska blåsa bort. Vi har en del svårigheter under passet men trots det så fungerar allt ganska bra. Ewa Brodén visar alla steg och alla riktningar på danserna, och alla andra medhjälpare sköter om att hålla ihop ringarna. Jag har lovat att vi ställer upp nästa år igen. Stort tack till alla ni som var med, och välkomna tillbaka nästa år. Jag pratade med kassören och trodde att antalet besökare var färre i år än tidigare, men han hade fått in dom entreavgifter som han hade räknat med. /Håkan Adressändring Ny adress: Ragnar Nyberg Savolaksvägen 20 122 37 ENSKEDE Tel. oförändrat Ny epostadress Hej alla vänner. Här kommer min nya mailadress. [email protected] Hälsning/ Peter

13 Resan till Riga i Lettland och Siauliai i Litauen 20070705 – 20070717. Som väl alla som läser SNYT vet, så har vi i sommar varit på en fantastisk resa till Lettland och Litauen. Jag tänker här skriva ner lite om mina intryck och upplevelser från resan. Torsdag 2007-07-05. Resan startade ute i frihamnen. Där samlades vi , 22 glada dansare och spelmän, som skulle följa med. Klockan 16.00 på eftermiddagen gick ombord på Regina Baltica som skulle ta oss till Riga i Lettland. Vi funderade nog lite hur det skulle gå redan när vi gick ombord, för båten såg nog lite sliten ut, och rost fanns det gott om. Men resan både dit och hem gick bra. Klockan 17.00 serverades buffé, och klockan 17.30 avgick båten mot Riga. Karin och jag delade hytt med Barbro och Nisse, och visst var det lite trångt i hytten med all den packning som också skulle vara med, men om det bara finns hjärterum så går det ju bra. Efter maten blev det en hel del promenerande runt om på båten och så småningom samlades vi i baren. Där blev två av passagerarna som fyllde år uppvaktade, en av dessa var Göran Werner. Sedan var det flera olika lekar, och så var det lite dans, och vid 23-tiden var det ett scenframträdande av en grupp som var riktigt bra. Det var olika dansprogram som fyra killar och sex tjejer gjorde. Bäst tyckte jag att CANCAN-dansen var. Efter detta var det lagom att krypa till kojs. Fredag 2007-07-06. På morgonen åt vi frukost, och klockan elva kom vi fram till Riga. Från färjan till hotellet åkte vi taxi. Hotellet låg väldigt centralt i gamla stan (Lars-Åke hade verkligen lyckats bra med bokningen). Ett litet problem var det förstås, och det var att rummen låg på 5:e våningen och hiss fanns inte. Det var drygt att komma upp med alla våra väskor. Även här delade vi rum med Barbro och Nisse. Rummet här var ganska stort, om man jämför med hytten på båten, och lika som på båten var det två våningssängar även här. Toalett och dusch hade vi alla ute i korridoren, men detta fungerade mycket bra. När vi hade installerat oss på rummet, gick vi ut på stan för att se oss omkring. Vi stannade på en liten servering på ett torg som låg ganska nära hotellet. Här pågick något som hette Rigaritmi, och vi hamnade mitt i en musikhappening. Det var flera ur vår grupp som råkade ut för detta konstiga. Det pågick ungefär en timme, och var ganska roligt. På kvällen besökte vi en restaurang som (Forts. på sidan 14)

14 låg bara hundra meter från hotellet. Eftersom vi var väldigt många ur gruppen, så tog det ganska lång tid innan vi fick maten, men vi hade ju inget annat planerat, så det gjorde ju ingenting. Jag tror att de flesta var nöjda med maten. Det var nog samma typ av mat som man kan beställa i Stockholm. Efter maten blev det en del vandrande runt om på gatorna i gamla stan, och jag tycker att massor av hus var väldigt vackra att se på. Lördag 2007-07-07. Efter frukosten på hotellet, samlades vi bakom operahuset, som låg 300 meter ifrån där vi bodde. Vädret var grått, men det regnade inte. Det fanns en öppen plats här, och vi hade möjlighet att träna några av våra dansprogram. Vi höll på med detta kanske två timmar, och det var väldigt nödvändigt. Därefter gick vi åter på promenad efter en av vallgravarna som rann precis förbi platsen där vi tränade. Nu var det Elsie, Barbro, Nisse, Karin och jag. Vi åt en sallad på ett ställe och satt en timme och tittade på turister. Det var väldigt mycket såna i dom här kvarteren. Det var också väldigt rent överallt, inget klotter. Om det låg en fimp eller möjligen ett cigarettpaket någonstans, var det genast en liten tant som kom och sopade upp. Annat som var annorlunda var att det fanns så väldigt många nya och snygga bilar här. Nästan alla gator kändes som gågator, men överallt körde dessa bilar, och när dom inte körde så stod dom parkerade både rätt och fel Vi var också inne i en kyrka. Där kunde man åka hissen upp till tornet, som var 70 meter över marken. Här var det en strålande utsikt. Man såg i stort sett alla husen som fanns i gamla stan. Dessutom såg man bort till färjeterminalen och en massa olika platser utanför gamla stan. Det var mycket imponerande. På kvällen hittade vi en liten enkel restaurang, där vi fem som hade sällskap hela dagen, gick in och åt lax. Det smakade mycket bra. Därefter fortsatt promenad några timmar till. Något som verkade lite underligt den här dagen, var att vi såg brudpar överallt. Det vimlade av dom, och jag undrade om det alltid är så många som gifter sig i Lettland. Så var det inte, utan det var datumet 070707, som var orsaken. Söndag 2007-07-08. Åter hade vi ett träningspass bakom operan sedan vi ätit frukosten på hotellet. Idag blev passet inte så långt. Det var regn i luften och när regnet började fick vi avbryta. Men det var ändå dags att gå hem till hotellet och packa våra väskor, för idag skulle vi lämna Riga och åka med buss till Siauliai. Bussen skulle hämta oss vid 11- tiden. Den var lite försenad, men plötsligt (Forts. från sidan 13) (Forts. på sidan 15)

15 stod vår personliga guide mitt ibland oss. Hon hette Edita, var ganska ung och mycket trevlig, och hon följde med oss på olika aktiviteter under hela veckan. Ungefär halv ett startade vi vår resa till Litauen. Roligt var det att åka buss, mil efter mil med spikraka vägar. Det regnade under resan på flera ställen, men det gjorde ingenting. Vi satt i bussen och sjöng och tränade på att prata litauiska ’Labas Vakaras Siauliai’ Det betyder ungefär Välkommen till Siauliai, och det fick vi använda senare på kvällen under invigningen. Vi åkte på landsbygden, och såg massor med stora odlingsarealer. Det kan man kalla öppna landskap. Något som jag tyckte var konstigt, var att vi såg nästan inga kor eller hästar. Jo ibland såg vi två kor som stod tjudrade, så åkte vi några mil, och så dök det upp några till. Det borde ha funnits trehundra kor på varje ställe. På ett ställe vi åkte förbi fanns det i stället hjortar inom ett hägn. Efter några timmar passerade vi gränsen mellan Lettland och Litauen. Nu skulle passen visas. Det gick väldigt smidigt. En tullinspektör kom in i bussen. Tittade, vinkade och sen kunde vi passera. Ju närmare målet vi kom, desto mer regnade det ute, och vi undrade hur ska detta gå. Det skulle ju bli en parad med alla deltagande nationer. Och naturligtvis blev denna parad inställd. Vi anlände till det studentboende där vi skulle bo under en vecka. Några av oss hade tur, och fick rum på entréplanet, medan andra fick sina rum fyra trappor upp. Rummen hade väldigt olika standard. Det rum som Karin och jag bodde i hade vattenkokare, TV och toalett. Dusch hade vi i korridoren mitt emot. Dessutom hade vi två mycket bekväma sängar. Rummen på fjärde våningen hade nog ingenting av detta. Trots detta trivdes vi väldigt bra med boendet, några kanske lite mer än andra. Nu skulle det ändå bli invigning av festivalen. Vi fick snabbt packa upp våra folkdräkter, byta om och samlas utanför på gatan för att gå till den inomhuslokal där invigningen skulle vara. Nu hade vi träffat ännu en guide som skulle hjälpa oss till rätta. Hon hette Agne och var kanske yngre än den första. Hon sa att det inte var så långt att gå, och vi hade kanske en halvtimme på oss innan invigningen skulle börja. Vår grupp gick inte tillräckligt snabbt, så när vi kom fram, och Göran och jag hade vecklat ut våra fanor, då var det Sverige som tågade in i lokalen. Med på scenen var också KJ och Erland, och nu fick vi chansen att prova våra kunskaper i det litauiska språket. Lite senare på kvällen dansar vi block 3 på scenen, och känner att vi har publiken med oss. Jag tycker att denna liksom de flesta uppvisningarna resten av veckan gick mycket bra. När invigningen är klar får vi äta på en liten restaurang alldeles intill, och när vi kommer åter till studenthemmet, blir det fest i rum 105. Hemma hos oss alltså . I ett av de största och bästa rummen i förläggningen. Slut på festen blir det på småtimmarna. Måndag 2007-07-09. För att äta våra måltider fick vi gå till en liten servering som låg ungefär sju minuter bort. Frukosten serveras varje dag efter (Forts. från sidan 14) (Forts. på sidan 17)

16 ”Att resa är nödvändigt….” Är man alls densamma när man återvänder? Alla dessa praktiska detaljer; funkar-funkar inte. Fyra, fem trappor att hushålla med så man har någon energi kvar till dansen. Duschen där nere där andra svettiga dansare köar. Ur detta påvra uppstår likväl musik. Dansare träder fram i granna dräkter och kommer inte utlovad buss så tar man sig fram till scen och publik, även om det regnar – och gnälls en smula. När det regnar inställs Paraden som är själva Invigningen av Festivalen. Uppvärmningen uteblir så att säga. Inför det första scenpasset när danslag, som gav intryck av att vara rena proffs, uppträdde före SR – ja, då tänkte nog jag – ska vi verkligen upp på samma scen? Men så med ens stod ju våra kära musikanter där i den trygga fonden och framför oss den supportrande publiken. Glömd var redan obekväma dansövningar på kalla källargolv. Här skulle nu dansas, bättre än någonsin och allt var bara roligt. Vi växlade mellan inne- och utescen, eftersom det regnade då och då i denna solens stad ”SIAULIAI”. Efter vår dans på utescenen mötte vi i publiken en inbiten festivalresenär från Göteborg, som gladdes åt och tackade för en polska på scenen. Minsann. (Han var polskefantast själv förstås.) En dag åkte vi någon mil för att dansa på landsbygden; först på ett torg. Där fanns i publiken många barn som kvickt snappade upp och härmade våra danser. Vi dansade vidare i ett slags Folkets Hus. Scengolvet var kärvt men publiken härlig. Efter dansen bjöds vi till ett dignande buffébord, där allt, från ölet över brödet, alla goda tilltugg, salta såväl som söta; var lokalt producerat. Det kändes som en höjdpunkt att möta dessa människor och det blev samtidigt en behaglig vilopaus. En ledig dag. Jag var nyfiken på SPA som ju har traditioner i baltiska länder och relaxade några timmar för vilka jag betalade mindre än en timme motsvarande hemma. Rekommenderas! Zeppelinare – ett slags palträtt – inte helt olika Pitepalt, som jag ju är uppfödd med, spisade jag med Mirre och Erland innan vi tillsammans gick till kvällens konsert i Domkyrkan. Där bjöds musik på gamla instrument. Cittra – harpoliknande med underbara klanger. Även dans, närmast rituellt framförd från medeltida bruk – också en höjdpunkt denna dag. Resultatet? Rätt lag blev vinnare, men serber eller slovaker? Jag kunde knappt (Forts. på sidan 17) Louise Bylund har blivit antagen i Skansens folkdanslag. Här är hon iförd ”arbetskläder” (Dräkt från Skåne)

17 åtta. Första frukosten bestod av risgrynsgröt och en liten smörklick. Dessutom fick vi limpa och kaffe. Mjölk till gröten fick vi inte. Smör eller ost till mackan fick vi inte heller. Kanske berodde detta på att det inte fanns några kor. Vädret var fortfarande grått och lite svalt. Tröjan fick sitta på när vi tog en promenad med Göran, för att lära oss hitta runt i staden. Sedan gick vi till Rimi, som låg i ett stort köpcentrum bara femhundra meter från där vi bodde. Där köpte vi vatten och vin, lite kakor och frukt och lite nötter om det skulle bli ytterligare fester i veckan. När vi sedan gick hem till såg vi en buss, som det stod ’Kör för SL’ på. Detta var inte så konstigt. SL har skänkt väldigt många bussar till Litauen, och liknande bussar såg vi sedan varje dag. En annan detalj som jag tyckte var lite märklig, var att man hade precis likadana registreringsskyltar som vi har hemma. Man kan undra vad som händer om en svensk bil gör nå- (Forts. från sidan 15) (Forts. på sidan 18) skilja dem åt. De var så många, så unga, så vackra, så helt oemotståndliga. Jag älskade dem alla! Sådana koreografier med humoristiska poänger bland alla snabba rytmer – och fötter och rent akrobatiska inslag. Tvåa blev Spanien som med ett mindre danslag framförde danser med kastanjetter till traditionell musik och med djupt allvar speglade något av folksjälen. Trea; Ukraina med ett danslag skapat ur två familjer; nu med blandade åldrar. Gammalfar själv ledde dansen med många lustiga varianter på långdans. Specialpris till Kretas danslag; mina favoriter med steg, snurrar och akrobatik som jag aldrig glömmer. Det ungerska laget fick också ett hedersomnämnande. Välförtjänt. De var också rasande trevliga i blandade åldrar. Till sist lyste solen och bjöd vacker AVSLUTNING när alla danslag framträdde på utescenen. Så inspirerande att se och möta alla dessa dansare och musikanter. Så var det ju också hedersamt med x-pris till SR denna sista kväll. SÅ TACK TILL MIRRE OCH ERLAND för att ni trots dåliga odds ledde oss fram till dessa inspirerande dansupplevelser. TACK också till våra musikanter. Vad vore vi dansare utan er? När ni spelade till tävling NJÖT jag som publik och kände mig mycket svensk. Men RIGA då som kantade och omslöt vår festivalvecka? Ja, Riga kändes som semester. Vi bodde behagligt i centrum! Tack vare Mirre nådde vi efter vindliga promenader Emils Gustaf Gourmetcafé med läckerheter för både öga och gom. På Riga Black Balzam Restaurang (också för gourmeter) inhandlade jag allra sist ett lerkrus fyllt med denna undergörande Balzam – som nu håller minnena vid liv. SKÅL ALLA DANSARE! Elsie (Forts. från sidan 16)

18 got fel i Litauen eller en litauisk i Sverige. .Hur går det till att skilja dom åt. Sedan tränade vi tävlingsblocket och block 2, för uppvisning på utescenen klockan 17.20. Nu var det varmt och soligt väder, och alla var på väldigt bra humör. Därför gick uppvisningen bra även denna gång. Efter uppvisningen fick vi fortsättningsvis åka buss tillbaka till boendet vi hade. Någon skaffade en liten privatbuss till oss, och det var skönt att få åka. När vi kom hem vid halvtiotiden, var det bara att duscha, byta kläder, packa ner några glas, lite vin och en stol, och sedan gick vi upp till våning fyra på fest. Denna kväll var vi hemma hos Eva-Britt, Ingalill och KJ. Fest för alla i deras lilla mysiga rum. Det blev ganska mycket sång och musik, och festen slutade någon gång efter midnatt när polisen kom. Tisdag 2007-08-10. Frukost. Mannagrynsgröt, mackor och kaffe. Klockan tio tränade vi block 2 för uppvisning på en amfiteater. Efter träningen var det dräkt på, och buss till konsertlokalen, där alla musikgrupper tävlar. Även våra spelmän deltar i tävlingen. Alla söderringare sitter i publiken och hejar, och jag håller Söderringens standar när dom spelar. Det låter precis som dom har chansen att vinna, men när resultaten presenteras, kommer dom på fjärde plats. När vi sedan kommer ut för att åka bussen till lunchen har det börjat regna. IGEN. Vid lunchen får vi veta att vår uppvisning är inställd. Detta tycker jag var det tråkigaste på hela veckan. Helt ledig tid alldeles oväntat. Nu fick jag lite tid över för att göra lite noteringar om vad som hänt fram till nu. På eftermiddagen var det uppvisningar av några andra lag inne i det köpcentrum som låg nära där vi bodde. Vi var flera stycken ur vår grupp som stod och tittade på. Spanjorerna dansade, och flera stycken av oss tyckte inte att dom var så bra. När dom sen tävlade fick dom ändå bättre placering än vi. Vilka märkliga domare det finns. Efter middagen klockan sju var det åter buss till stora scenen. Regnet hade upphört, och det kändes varmt och skönt igen. Nu såg vi flera bra uppvisningar av bland annat det turkiska och det grekiska laget. Sedan var det prisutdelning till spelmännen som tävlat, och våra blev ju tyvärr utan pris. Dom kom på fjärde plats. Nu var det åter bussen hem, och ikväll gick vi och några andra från vårt sällskap på vårt första ’GET-TO-GETHER-partyt’ . Bland annat var det turkisk dans, och där blev Karin uppbjuden av en liten turk, som spelade trumma. Han hade varit i Sverige flera gånger. Klockan ett på natten var vi åter hemma. Onsdag 207-08-11. Frukosten idag var korngrynsgröt med bacon och kaffe. Vädret var även idag svalt och ganska grått. Nu börjar vi vänja oss. Det var nog inte speciellt mycket bättre i Stockholm heller under den här tiden. Dansövning tävlingsblocket klockan tio. Dräkt på, och bussen till kulturcentret. Nu gällde det. Dans inför tävlingsjuryn i tolv minuter. Det kändes bra även idag, men det var ju många lag att tävla emot. (Forts. från sidan 17) (Forts. på sidan 20)

19 Efterlysning Från 24 september och tio måndagar framåt kl 18.30-20.00 behövs många SR-are till gammaldanskursen. KoU/Mirre Hösten har kommit och nu så är det dags for dans igen. Den här gången gäller det en buggkurs. Vik helgen den 27-28 oktober. Instruktör blir Christer Söderström. Vi har tänkt oss tiden mellan kl 10.00 – 15.30 med ca 30 min paus. Pris: 200 kr För söderringare halva priset. Tag gärna med Dina vänner och bekanta. Sista anmälningsdag 20 oktober. KoU/Maj Hikari Butai….. ….. är namnet på en japansk dans- och musikgrupp som besökte Sverige några dagar i slutet av maj. I Distriktsbladet fanns en artikel om gruppen, som berättade att den består av vuxna utvecklingsstörda som hade blivit inbjudna att delta i en festival i södra Sverige och att de även skulle besöka Stockholm. I artikeln sades vidare att alla som var intresserade av att se och träffa gruppen var välkomna till Solna den 28 maj där gruppen skulle uppträda tillsammans med svenska utvecklingsstörda. Utöver föräldrar, anhöriga och ledare var det bara Louise och jag som lockats dit. Vi hade en fantastisk kväll tillsammans. God mat och utbyte av sång och dans från våra olika kulturer. Japanerna fick för första gången se en nyckelharpa – Louise hade sin med sig -och höra hur en japansk folkvisa (Sakura = Körsbärsblom) lät framförd på detta svenska instrument. Det var mycket inspirerande att se hur de två dansgrupperna efter sina förmågor dansade med stor glädje. Louise och Marianne

20 Efter vårt eget pass satt vi kvar och såg några andra lag. Kanske hade vi en liten chans ändå. Nu åkte vi hem, bytte om igen, och gick för att äta lunch klockan två. Kycklingsoppa. Efter det var det dansträning i källaren mellan tre och fem. Sedan var det några fria timmar igen. Det var inte så vanligt. Nu gick Karin och jag på en promenad. Vi kom in på några bakgator där vi inte brukade gå. Här var husen inte speciellt snygga. Det var stora långa kaserner med hyreshus, och det fanns balkonger till alla lägenheterna. Jag hade nog inte velat gå ut på någon av dom. Vi kom fram till kyrkan, och när vi gick in där pågick någon slags mässa. Det var skönt att bara sitta och lyssna en stund och titta på folket. Klockan sju var det middag. Idag var det varmkorv. Den smakade ungefär som hemma. Jag har glömt en sak. Troligen var det så, att varje land hade olika mattider i den lokal där vi åt. Men nästan varje gång som vi skulle äta, så kom det 35 ungdomar från Serbien, som också skulle äta. Det var bara att ställa in sig i kön. På kvällen presenterades vinnarna i danstävlingen. Ukraina kom på tredje plats. Spanien kom på andra, och Slovenien vann. Vi kom på fjärde plats, lika som alla andra som deltog. Efter detta var det åter buss hem, och vid 23-tiden skulle vi visa och lära ut våra danser på kvällens ’GET-TOGETHERparty’. Det var ett mycket bra gensvar från alla som deltog, och vi dansade både Små grodorna och Bingo med flera. Nattdansen pågick varje kväll i denna lokal fram till klockan tre på morgonen. Jag och Karin var dock hemma redan klockan ett även denna natt. Och efter detta blev det fest hemma hos Barbro och Nisse. Vid halv tre sov Barbro, och då måste alla gästerna gå hem. Torsdag 2007-07-12. Idag var det ledig dag. Vi hade ingen dans- (Forts. från sidan 18) (Forts. på sidan 21) Smaka, smaka smaka ……. En riktigt bra choklad upplevs i fyra olika steg. Först förnimmer man sötman långt framme i munnen, därefter syrligheten på sidorna i munnen och bitterheten längst bak och till sist sältan mitt på tungan. Att framställa en perfekt choklad handlar framför allt om att förstå förhållandena mellan dessa smakintryck Mirre

21 uppvisning, och vi kunde gå utan folkdräkt hela dagen. Sedan vi köat efter serberna och ätit vår frukost, åkte vi med en ganska flott buss mot Vilnius på en heldagsutflykt. I bussen fanns också det grekiska och det spanska laget. Tanken var väl att vi skulle få lite mer kontakt med dom. Det fick vi inte. Resan var nog ungefär tjugo mil. Efter ungefär en timme hade vi ett kort stopp för toabesök och köpa glass vid en liten rastplats på vägen, sedan åkte vi igen. Vid rastplatsen steg det på en kvinnlig guide. Hon var pensionerad lärarinna. Hon berättade allt som fanns att veta om Litauen och deras historia. Bland annat berättade hon att Litauen som namn har används sedan 1009, så om två år ska man fira tusenårsjubileum. Hon berättade också om att storken var deras nationalfågel, och sådana såg vi nästan överallt på dom öppna fält vi passerade. På vägen mot Vilnius stannade vi ännu en gång, och nu besökte vi ett medeltidsslott, som hette Trokai. Här pågick en filminspelning just när vi skulle gå in på slottsgården, så vi fick stå tio minuter och vänta. Det såg ut att vara filmen om Arn som spelades in, men det var reklam för Snickers. När vi kom in sprang guiden före och pratade och berättade om allt vi såg, men det var bara dom första tio som hann med att höra vad hon sa. När resten av gruppen kom fram, då var det dags att gå vidare till nästa rum. Vi som var med i Polen för två år sedan, hade ju redan sett en borg som var nästan lika som denna, så vi visste ju redan allt om hur det gick till, och hur dom bodde här. (Forts. från sidan 20) (Forts. på sidan 22) visste du att... ...choklad innehåller samma antioxidanter som finns i rött vin? Dessa antioxidanter sägs minska risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. ...det är vetenskapligt bevisat att kakao innehåller ämnen som verkar afrodisiatiskt? ...choklad under 1800-talet såldes som "erotiskt bränsle" i finare butiker? Mirre

22 Efter en timme skulle vi tillbaka till bussen. Där fick vi lunchpaket att äta. Vi satt en stund på trottoaren. Och efter en liten stund skulle vi iväg igen. Det kändes lite stressigt. Jag tyckte kanske att arrangören hade lite för stora ambitioner med denna utflykt. Klockan halv fyra kom vi fram till Vilnius. Där var det en ny, mycket kunnig guide, som tog emot oss. Först gick vi runt på en vandring genom gamla stan. Vi besökte flera kyrkor och ett bärnstensmuseum. Sedan åkte vi med bussen och tittade på ett antal utsiktsplatser. Det hela tog ungefär två timmar, och det var ganska många av vår stora grupp, som inte orkade följa med, utan valde att gå runt i stan på egen hand. När Karin och jag sedan hittade en bra restaurang, där vi skulle äta dessa berömda zeppelinare, som alla pratade om, då blev det strömavbrott. Dom kunde inte servera något. Då bytte vi restaurang, till ett ställe där vi såg att det lyste. Där hade man bara glass och kaffe. Vi kom då till ett litet halvdant ställe där vi kunde äta kycklingsallad. Från Vilnius åkte vi halv nio. Nu var det mörkt ute, och all trafik som vi sett tidigare på dagen var helt borta. Det var väldigt mycket trafik åt båda hållen när vi åkte till, men alltså nästan helt tomt på vägen när vi åkte från Vilnius. Under resan hem satt dom två andra grupperna och sjöng, och på önskemål ifrån dom, lyckades även vår grupp sjunga några sånger. När vi kom hem var klockan kvart över tio. I trapphuset på väg in, pågick musik och dans på samma sätt som vanligt. Det var delar av den ungerska gruppen som dansade. Vi stod kvar ungefär en halvtimme och beundrade dom. Vilka fantastiska danser dom hade. Tidigt sänggående idag. Klockan var inte mer än halv ett. Fredag 2007-07-13. Idag var det legymsallad till frukost. Hem och byta till folkdräkt igen. Sedan var det samling till bussresa redan klockan halv tio. Bussen kom kvart över tio, och först åkte vi någon kilometer för att tanka. Vi skulle idag åka till två små samhällen för att göra en uppvisning på (Forts. från sidan 21) (Forts. på sidan 24) Grattis Allan Palmqvist 12/9 IngaLill Hallström 12/9 60 år Ulf Agert 13/9 Inga Leander 14/9 Peter Krywult 16/9 Arne Borg Sörensen 17/9 Karin Sandström 17/9 60 år Ulrika Sandell 17/9 Lennart Klingstedt 24/9 Barbro Pettersson 24/9 Ewa Gustafsson 29/9 Anna Marie Wernborn 1/10

23

24 varje ställe. På vägen dit hann vi med att besöka en mycket underlig plats. Den hette Korsberget. Det var ett berg med bara kors. Det var små och stora kors, beroende på hur mycket pengar dom hade, som satte upp dessa kors. Det var alltså en plats där man ärade sina avlidna. Jag tror säkert att det fanns tiotusen kors på detta berg. Det var imponerande. Efter detta besök kom vi snart fram till en liten by. Där fanns ett kulturhus, och framför detta var det ett stensatt torg där vi skulle dansa. Det satt ett antal människor på bänkar och väntade när vi kom. Ganska många av dom var barn i skolåldern. När vi började vår uppvisning, ställde många av barnen upp en liten bit ifrån, och försökte göra lika som vi gjorde. Vilket barnlag det hade kunnat bli av dom. När vi hade avslutat vår uppvisning, bjöd vi upp delar av publiken, och fortsatte att dansa lite till. Efter en och en halv timme åkte vi till en liten restaurang en bit därifrån, och där fick vi äta lunch. På vägen till nästa uppvisning hann vi också besöka en herrgård med ett fyrtiotal byggnader runt om. Vi gick runt både inne och ute under cirka en timme med en guide som egentligen inte ville visa någonting. Detta var egentligen ett stort gods som nu hade förfallit. Man skulle få EU-bidrag för att återställa till ursprungligt skick. Det blir spännande att åka tillbaka om tio år och se hur det blev. När vi kom fram till nästa lilla by, där vi skulle dansa, hade det börjat regna på nytt. Det gjorde inget, för dansen blev inomhus på en liten scen med mycket skrovligt golv. Själva dansen gick bra även denna gång, och sedan vårt pass var slut bjöd vi på nytt upp delar av publiken och gjorde några små danser ute bland bänkarna i lokalen. Sedan vi blivit avtackade blev vi inbjudna i ett stort rum på sidan om scenen. Där hade dom dukat upp olika hemlagade delikatesser, som dom ville bjuda oss på. Det var stora ostar formade som hjärtan, syltor, bröd och kakor, färsköl och eller te ock massor av annat framdukat på ett stort bord. Vi åt och drack och mådde väldigt bra under cirka en timme. När vi sedan skulle åka därifrån, var det någon som nämnde att vi skulle ha fest på kvällen, då packade man en låda med flera av dessa olika rätter som vi hade ätit av. Bland annat var det tre ostar med. Festen hade vi idag i vårt rum. Alla var med, och även Edita och Agne var inbjudna. Trots att vi var så många, lyckades vi fixa sittplatser åt alla tjugofyra. Vi åt och drack och sjöng lite tillsammans, och hade lika trevligt ikväll som alla andra kvällar. Lördag 2007-07-14. Frukost samma tid som vanligt. Vi hann före serberna idag. Efter frukost hade vi en timme på oss att byta om och ta oss bort till vårt köpcentrum. Idag var det vår tur att ha uppvisning där. Innan vi skulle börja träffade Karin och jag en bonde ifrån Alfta i Hälsingland. Han var gift med en litauiska och hade bott här i åtta år, och trivdes jättebra. Han var maskinförman på ett jordbruk. Golvet var väldigt halt, men uppvisningen gick återigen bra, och efteråt hade vi som vanligt dans med publiken. Klockan två var det lunch, och klockan fyra var det träning på stora scenen för kvällens avslutning. Det var KJ, Mirre, Erland, Berit och jag som skulle delta i ett scenprogram, där några från alla nationer skulle röra sig lite fram och tillbaka när kören och en solist sjöng. Klockan fem kunde jag gå hem och hämta Karin och fanan, ja det har jag glömt, Karin fick ju ställa upp och hålla svenska fanan vid nästan alla våra uppvisningar. Vi hann äta middag, och sedan var det dags att återvända till utescenen. Alla lag hade en upp- (Forts. från sidan 22) (Forts. på sidan 25)

25 visning på femton minuter. Vi gjorde block 1. Kanske var detta den allra bästa uppvisningen vi haft under veckan. Vi blev ombedda att stanna kvar på scenen efter vårt pass. Vi fick pris för att vi var dom största glädjespridarna. Sedan alla hade dansat var det dags för det pampiga avslutningsprogrammet som vi tränat för på eftermiddagen, och sedan var festivalen slut. Men när vi kom hem började ytterligare en avlutningsfest i den lokal, hemma vid universitetet, där det var dans varje natt under veckan. Vi fick honung och spettekaka med mera, och sedan var det en liten kort fest på rum 417 innan det var dags att krypa till kojs. Söndag 2007-07-15. Fortsättning på Håkans reseberättelse följer i nästa nummer. (Forts. från sidan 24)

26

27

28