1 SÖDERRINGENS NYA TIDNING 6 - 2008 Loppmarknad Stambyte i populär lokal Resor

2 SEPTEMBER Ons 10 Dansövning Lör 13 Sön 14 Söderringen besöker vårt finländska vänlag Brage i Borgå Ons 17 Dansövning Lör 20 LOPPMARKNAD i Söderringssalen kl 11—16 Mån 22 Styrelsemöte hos Eva-Britt i Tanto. Samling kl 18.00 Danskursen för nybörjare startar kl 18.30—20.00 Ons 24 Föreningsmöte i Söderringssalen kl 19.30 Manusstopp för SNYT nr 7 Mån 29 Danskurs kl 18.30—20.00 OKTOBER Ons 1 Dansövning Mån 6 Danskurs kl 18.30—20.00 Ons 8 Dansövning Inlämning av budget och årsplan Mån 13 Danskurs kl 18.30—20.00 Ons 15 Dansövning Mån 20 Styrelsemöte i SR-salen (Budget o årsplan) Samling kl 18.30 Danskurs kl 18.30—20.00 Ons 22 Dansövning med samkväm. Viksjö Dansgille besöker oss. Manusstopp för SNYT nr 8 Lör 25 Danskurs kl 10.00—16.00 Sön 26 Flyttning till Gubbängen Mån 27 Stambytet i Söderringssalen påbörjas Ons 29 Dansövning i Gubbängen

3 Ansvarig utgivare: Kjerstin Lindström 08-583 561 66 Redaktionen: Marianne Bylund 08-500 803 79 Roland Sandström 08-730 18 60 E-post: [email protected] Hemsida: www.soderringen.se Adress till SNYT: c/o Marianne Bylund Humblegatan 26 A, 5 tr 172 39 Sundbyberg Adress till danslokalen: Söderringssalen Palmfeltsvägen 65 Enskede Gård Telefon till danslokalen: 08-668 46 67 Föreningen Söderringen bildades 1944 och är ansluten till Svenska Folkdansringen. S å är ännu en sommar förbi. Jag har utnyttjat tiden till att försöksodla lite udda växter. En del lyckades, andra tackade för sig. Getingarna var dock förtjusta i kvannen—ja ni läste rätt. Där var det ständigt bråk och slagsmål från gryning till senan kväll, ibland med otillåtna stickvapen, om de bästa godsakerna. Några t.o.m. övernattade där för att vara säkra på att få en bra plats. Jag lyckades få två exemplar att blomma! Nu har jag fått ”blodad tand” och skall ägna tid under höst och vinter till att leta fler udda och bortglömda växter. Vi var förskonade från mygg och knott i år, men fästingarna var för dj….a! de nöjde sig inte med att bita, de högg stora stycken ur min stackars kropp. Men Karin slapp deras angrepp. Undrar varför? Livet är orättvist ibland. Jag har nu återhämtar mig från firandet av SöderInge, men jag undrar: Roland skrev och ristade.

4 Borgåresan. Det blir 13 st som far till Borgå 12 september.. De är: Avresan 12 september blir från Värtahamnen med SiljaLine. Alla samlas där senast kl.15.30 inför avresan. Hemkomst måndag 15 september kl. 09.30. Rese/ Kjerstin, Margareth och Britt-Marie Allan Palmqvist 12/9 IngaLill Hallström 12/9 Ulf Agert 13/9 60 år Inga Lenader 14/9 Peter Krywult 16/9 Arne Borg Sörensen 17/9 Karin Sandström 17/9 Ulrika Sandell 17/9 Lennart Klingstedt 24/9 Barbro Pettersson 24/9 Ewa Gustafsson 29/9 Anna Marie Wernborgn 1/10 Grattis Gunnar Eriksson Berit Callander Lennart Klingstedt Lars-Åke Callander Christer Kvarne Naemi Hedlund Erland Nilsson Kjerstin Lindström Miriam Berglund Elsie Jordan Birgitta Thylin NIsse Pettersson Barbro Pettersson Ett stort tack till alla som ställde upp på midsommarlekledningarna! Vi gjorde ett bra intryck, flera av arrangörerna var så nöjda med vårt deltagande. Detta har medfört att vi redan blivit bokade för nästa år. Det är väl ett gott betyg till alla som hjälpte till. Britt-Marie och Håkan

5 Kallelse till föreningsmöte onsdag 24 september 2008 kl 1930 i Söderringssalen På dagordningen: Sedvanliga rapporter mm Arbetsdagordning delas ut på mötet. Styrelsen Stambytet Som vi tidigare har meddelat via mail så har Familjebostäder erbjudit oss en ersättningslokal i Gubbängen, som vi får disponera under stambytet i höst. Vi var där och tittade i somras och det är ingen topplokal, men det är vad de har ledigt. Den ligger nära Gubbängens tunnelbanestation, Lingvägen 96, så det är lätt att komma dit. Inte lika fin som den vi har, men kan säkert duga som ersättning under de sex veckor det handlar om. Den planerade arbetstiden är vecka 44 – 49, d.v.s. start 27/10 och avslut 5/12. Familjebostäder står för packning och flyttning av de inventarier vi vill ha med oss. Där är det viktigt att vi tänker till i förväg för Söderringssalen kommer att ha andra lås under perioden, så vi kommer inte åt lokalen. Det som finns kvar i Söderringssalen kommer plastas in, men vi bör inte lämna ömtåliga saker kvar. /Lokalkommittén Vi hade första styrelsemöte för hösten (för visst har den nästan kommit) i måndags i Söderringssalen. Det blir som vanligt kurs på måndagarna, då vi alla ska ställa upp och vara medhjälpare. Vi hoppas att Du har haft flera tillfällen att dansa i somras. Vi hoppas på flera artiklar om vår resa till Färöarna. Söderringen hade en uppvisning på Långholmen i slutet av juli; förhoppningsvis kommer det en artikel om det också. Vi träffas väl på våra onsdagsträningar? Hälsningar Kjerstin

6 Minnen från Polenresan i maj 2008. Onsdag 2008-05-14. Vid halv fem på morgonen startar vår bilresa från Vendelsö. Det är Karin och jag som ska flyga från Skavsta med ett nystartat bolag som heter Wizz Air till Krakow. Detta tillsammans med 24 andra kulturintresserade personer. Dom flesta kommer från Söderringen. Det tar ganska precis en timme och tjugofem minuter att åka. Kvart över sex träffar vi alla dom andra som ska med på resan inne i avgångshallen på Skavsta flygplats. Flyget avgår klockan 07.35 och klockan 09.00 har vi kommit till Katowice. Hemma i Stockholm var det inte så bra väder dom här dagarna, men här var det fint, soligt och över tjugo grader. Nu träffar vi Kent Brennander. Han kommer med buss och hämtar oss. Det är en ganska liten buss som räcker för oss. Den har vi med chaufför under alla dagarna. Det är tolv mil att åka till Krakow, och det tar ungefär två timmar. När vi kommer till Krakow åker vi på en liten rundtur och ser några spännande byggnader. Universitetet där Copernikus studerade på 1400- talet. Det heter Jagiellonska universitetet, och om jag fattade rätt, så är det döpt efter Katarina Jagiuellonika, som var gift med Johan III, och mor till Sigismund. Det ligger en egen stadsdel i gamla stan som heter Kazimerz. Här bodde bara judar under kriget, och väldigt många av dom försvann i Auschwitz eller Treblinka som ligger ganska nära Krakow. Vi stannade till utanför den fabrik, som finns med i filmen Schindlers list. Dessutom gick vi runt i den judiska synagogan i Kazimerz. Men det var lite svårt att förstå det vi såg här. Vi hade ingen guide, och det fanns just ingen som man kunde fråga, och informationen på engelska var ganska svår att fatta. Efter detta åkte vi runt lite för att parkera bussen nära den restaurang, där Kent hade beställt bord åt oss för att äta lunch. Här åt vi stor tallrik med Cesarsallad och drack öl eller vin. Till hotell Demel kommer vi klockan fyra på eftermiddagen. Det ligger några kilometer ifrån gamla stan i Krakow, men vi har ju bussen varje gång vi ska åka dit. Hotellet har fyra stjärnor, men det är nog polska stjärnor. Men jag klagar absolut inte, det har varit betydligt sämre på andra resor vi har gjort i Söderringen. Nu har vi några timmar fritt innan middagen serveras på hotellet. Karin och jag packar upp, och går runt i de närmaste omgivningarna, men det är inte så mycket att se. Utsikten från hotellet är över en byggarbetsplats, och först tyckte vi inte att det såg så roligt ut, men vi ändrade oss under veckan. Det var väldigt spännande att se dom olika arbetsmoment som utfördes. Säkerhetstänkandet var nog inte så utvecklat som det är hos oss. Jag hade sommarjobb på ett bygge i Gävle när jag gick i realskolan, och på det bygget såg det ut ungefär som här. Klockan nitton serveras välkomstdrink på hotellet. Sedan är det middag. Vi fick en soppa som det tog tre dagar att laga till, den var god. Sedan fick vi wienerschnitzel och efter det fick vi äppelkaka med kaffe. Efter middagen var vi ganska många som tog en promenad runt dom närmaste kvarteren. Sedan var dom flesta trötta, och det blev god natt redan före 23.00. Men när vi hade hunnit klä av oss och nästan hunnit ner i sängen, då knackar det på dörren. Det är Eva-Britt och Birgitta Thylin som kommer och frågar om det inte blir någon fest. Efter en stunds diskussion, bestämmer vi (Forts. på sidan 8)

7 Söderringssalen populär! Ännu en gång har ett nytt gäng provat på och började trivas i vår lokal. Men utan att ta hänsyn till våra tidsregler för vistelse i lokalen. Ej heller hade de betalt någon hyra i förskott. Dessutom hade de berett sig tillträde på något för lokalkommittén okänt sätt, och själva hade de svårigheter att hitta ut igen. De etablerade sig dock på normalt sätt, och först när de öppnat en felplacerad nödutgång gick det riktigt illa. De kom nu in i vår stora danslokal och började dansa runt fönstren på högra långväggen, och den dansen verkade så lockande, att de höll på tills de utmattade föll till golvet och dog av vätskebrist. Sin egen lilla nödutgång hittade de aldrig tillbaka till. Efter förlust av några hundra ivriga dansare och handgriplig avhysning genom en saneringsfirmas försorg har de troligen förstått det olämpliga i att vistas i vår lokal. Det för SR synliga beviset på denna tragiska invasion är den felplacerade nödutgången. Lokalkommittén genom Arne L

8 att skjuta på festen till nästa kväll. Det har ändå varit en ganska lång dag. Torsdag 2008-05-15. Frukost åt vi på hotellet klockan halv åtta på morgonen. Det var frukostbuffé som var av bra standard. Allt var mycket gott. Innan frukosten hade Karin och jag tittat ut genom fönstret mot byggarbetsplatsen, och kollat vad byggjobbarna hade för sig idag. Det var spännande varje gång vi tittade. Klockan nio åkte vi med bussen ner till tygtorget i gamla stan i Krakow. Detta torg ifrån 1300-talet var en gång Europas största torg. Här fanns en tyghall, och i den var inte tyg det som vi kallar tyg, utan allt som gick att sälja på ett marknadstorg, såldes här under alla tidigare århundraden. Mycket av det som fanns kvar idag var polskt hantverk. Det fanns dessutom väldigt många olika affärer med massor av souvenirer i denna tyghall. Jag tyckte nog att det var mycket krims-krams, och vi köpte ingenting. Klockan halv tolv samlades vi utanför Maria-kyrkan, som var byggd med två helt olika torn. Denna kyrka var helt tillägnad Jesus mor Maria. När vi och flera hundra andra turister hade kommit in öppnades en altartavla, som var 12 gånger 15 meter stor och bestod av två halvor. På insidan av denna kunde vi titta på 120 snidade träfigurer. Alla dessa var motiv ifrån bibeln. Det var fantastiskt att se. Sedan gick vi runt och tittade på hus och människor i kvarteren runt detta torg i ungefär en timme. Före lunchen letade jag och Karin upp en restaurang som hette Wierzynek, som också låg alldeles intill det stora torget. Enligt Kent var detta en restaurang för kungar, och det var lätt att förstå när vi gick runt och tittade i dom olika rummen, som fanns i flera våningar. Det var fantastiskt snyggt dukat vid alla bord, och många vackra konstverk på väggarna. Dessutom fanns det en mycket vacker toalett på detta ställe, enligt Karin. Det fanns inga gäster när vi gick runt, dom kommer nog till kvällen. (Forts. från sidan 6) (Forts. på sidan 10) Hoppas sommaren varit bra med resor, semestrar och dansande. Och nu så är vi igång med onsdagsträningarna igen. Vi kommer a tt t a upp några nya och nygamla danser förutom alla de danser som ingår i de tre blocken. Östgötapolska, Fjällnäspolka, Ekebypolska, Kadrilj från Orust och Väva Vadmal och de flesta står i gröna boken. Och så skall vi börja så smått med danserna till Norlek-09. Vid träffen med vårt vänlag Brage skall vi lära dem hambo; har de bett om, så ”fila på stegen” (bl a stödet) för de kommer ju att kolla och härma, så det blir bra. Dans-ha det Mirre

9 Inspirationskurs Lördag 8 november 2008 arrangeras två kurser som du inte har råd att missa. Boka kl 10-16 i din kalender – är du redan upptagen, gör dig fri! Det genomgående temat är inspiration och vi har engagerat starka instruktörer bl a Magnus Samuelsson, Petra Kempi ( f d Molin), Anita Lindkvist (BUS). Den ena kursen vänder sig till dig som är erfaren ledare som kanske inte riktigt känner gnistan längre. Den andra kursen är riktad till dig som bara är nyfiken på verksamheten och kanske kan vara nästa omgång ledare. Plats: lokal nära Odenplan Kostnad: 1000 kr Mer information kommer under hösten. Vill du veta mer nu, kontakta KoU/ styrelsen. Begränsat antal deltagare; inbjudan/ anmälan via Sensus. Kurserna arrangeras av Kulturens Bildningsförbund ihop med Spånga Folkdansgille, Sollentuna Folkdansgille, Nacka Hembygdsgille och Kulturella Folkdansgillet. Kjerstin Kurskampanj Ny termin med danskursstart 22 september så nu måste vi kampanja rejält för att få många deltagare. Så ta med dig några flygblad i väskan/fickan vart du än går, för plötsligt kan de komma till användning. Och affischera överallt där man får, t ex fråga hos frissan, blomsteraffären och jobbet. Två ledarkurser kommer att finns den 8 november med temat ”inspiration”, som anordnas via Kulturens Bildningsförbund tillsammans med fyra folkdanslag. Den ena är för erfarna ledare och den andra är riktad till dig som är nyfiken på verksamheten. Dessutom har Svenska Folkdansringen en ledarutbildning 15-16 november i Borlänge för olika slags ledarfunktioner. Den som är intresserad/nyfiken kan kontakta mig för mer info. Kampanja mera! Mirre

10 Klockan halv ett åt vi lunch på Jama Michalika, den äldsta och mest berömda restaurangen i Krakow. Laxen dom serverade var torr och lite tråkig tycker jag. Efter lunch var det samling vid bussen. Därifrån fick vi åka lilleputtetåg uppför en backe till kungaslottet Wawel. Där gick vi runt i massor av rum och tittade på sevärdheter. Vi hade en guide som pratade engelska och berättade om Polens historia fram till 15-talet. Hon berättade om ett antal kungar fram till Sigismund III, som var den siste kungen i detta slott. Han flyttade huvudstaden till Warzawa. I slottet tittade vi på massor av vackra tak, tavlor och vävnader som var femtio kvadratmeter stora. Efter slottet gick vi till slottskapellet, och det var naturligtvis också väldigt rikt utsmyckat med konst. Här var alla dessa kungar, samt en del andra kända digniteter begravda. Några av oss klättrade i långa och trånga trappor upp i tornet i detta slottskapell, och såg där Sigismund bell. Det fanns två stora klockor i detta torn. Utsikten var imponerande i toppen. Från slottet fick vi på nytt åka lilleputtetåget. Nu åkte vi runt flera kvarter i gamla stan, och såg en hel del vackra byggnader. Klockan sju samlas vi på restaurang Jarema i gamla stan, för att äta trerätters middag. Nisse fyller år, och vi sjunger för honom. Vid nio-tiden blir vi hämtade av bussen för hemfärd, och när vi kommit hem är det några som har lust att gå runt kvarteret på en liten promenad. Efter detta börjar kvällsfesten hemma hos Eva-Britt och Birgitta. Fredag 2008-05-16. Idag startar frukosten redan klockan sju, och bussen startar halv åtta mot Wieliczka. Här skulle vi besöka en saltgruva, som jag aldrig hade hört talas om. Det blev en fantastisk upplevelse, kanske den mest imponerande på hela resan. Gruvan låg femton kilometer söder om Krakow, och vi skulle starta så tidigt för att undvika alla köer utanför entrén, som skulle bli senare på dagen. Vädret är idag lite mulet. Det passar oss bra, för vilket väder det är ute, när vi ändå är nere i gruvan, det spelar ingen roll. Värmen utomhus håller ändå i sig, cirka tjugofem grader. När vi kommer fram till gruvan får vi åka ner i någon slags gammal tvåvåningshiss för gruvarbetare. Vi får åka sex personer i varje hiss. Det finns sju olika nivåer i gruvan, men vi besöker bara första, andra och tredje nivån. Salt har man brutit i denna gruva mellan 1398 och 1998. Idag är det bara museum och konferenslokaler för olika ändamål. Gruvan finns på UNESCOS världsarvslista. Vi går runt i massor av olika grottor och gångar, och ser väldigt många fantastiska statyer och uthuggna bilder på väggarna. Om jag fattade rätt så var nästan allt detta skapat av dom som har arbetat här under århundradena. Några grottor är små, andra är mycket stora. I en grotta var det trettiofem meter i takhöjd. I denna grotta hade utsmyckningen tagit sjuttio år att göra. Det gjordes av tre personer under denna långa tid. Dom var släkt med varandra, och var troligen inga vanliga arbetare i gruvan. Denna lokal var egentligen en stor kyrkolokal, med altare, predikstol, gudabilder, kristallkronor med mera som brukar finnas i kyrkor. Allt var skapat av salt. Så var det naturligtvis i alla andra grottor också. Här nere stötte vi också på en kongresslokal, och någon vecka efter hemkomsten läste jag i DN om ett EU-möte som ägde rum här. Vi såg också en sjö här nere med ett ljusspel på väggarna och klassisk musik (Forts. från sidan 8) (Forts. på sidan 17)

en händelse, vek pappret, den fjärde en känsla, vek pappret, den femte något drastiskt. Ingen hade alltså inte en aning om vad de föregående skrivit så resultatet blev detta: 1) Nyårsnatten I bussgaraget Hörde katten jama Känner mig lite besviken Ölet är slut 2) Kl 18.56 Och vinden viner över havet som jamade Känner mig som en uppstoppad giraff med lila hatt Jag har ätit upp all matjessill i hela världen 3) 06:30 I soffan i framsätet på min cheva Gör en burnis med vesslan Känner mig nöjd och glad Och solen slutar skina 4) På morgonen kl 8 På Evyagatan 30 i Örebro Leker blindblock Känner mig bakom flötet Och ramlar nerför trappan i Eifeltornet 5) Kl 5 på morgonen Vi dansar i Hagaparken Han vilar till fågelkvitter och njuter av månens sken över parken Känner mig pigg och glad Bilen gick i diket 6) Midsommarafton kl 20.00 Längst in i parken Sjöng en aria på operan Känner mig kär och galen Och åskan slår ner. Britt-Marie

12 Eftersom jag tror och hoppas att någon annan skriver om stämman på Färöarna, så ägnar jag mig bara åt resan med bil dit och hem. Söndag 6 juli kl. 06.30 startade resan från Viksjö (Järfälla) med Thomas, Margareth, Gunnar och Ewa. Förutom allt bagage som behövdes för resan, så hade vi dessutom dragspel, nyckelharpa, fiol och cittra med oss samt inte att förglömma Ewas kudde. Även om vi hade ett stort bagageutrymme så räckte det inte till, utan en del fick vara emellan de två som satt i baksätet. Då fick man också chans att få lägga sitt huvud på Ewas kudde. Första pausen, kaffepaus, gjorde vi vid en liten tjärn utanför Kristinehamn. Där var vi ganska ensamma och ganska kallt var det, men gott var det att äta smörgås och Ewas goda bullar . Ewa höll ordning på oss, så vi inte tog för många bullar, för de skulle räcka till en kaffepaus senare på dagen. I Arvika var det dags att handla mat och övrigt till middag och frukost i stugan i Norge. På något konstigt vis så hade allt packat ihop sig lite i bilen, så vi lyckades få med oss även detta. Ahlgrens bilar fick vi också plats med. Så for vi vidare genom Värmland och kom till slut till Charlottenberg, där vi skulle äta lunch. Det gällde att vara mätt innan Norgegränsen, för därefter skulle allting bli mycket dyrare. Vi stannade vid värdshuset och när Thomas kliver ur bilen, hungern tog honom snabbt ur bilen, får han se Barbro Tällman sitta på värdshusets veranda. Vi visste ju, att hon hade sitt sommarställe utanför Charlottenberg, men vi blev lika förvånade som hon. Dessutom skulle vi inte ha åkt denna väg till Norge, men vi ändrade oss dagen innan avfärden, pga att vi fick information om en bättre väg med mindre trafik och utan vägtullar. Några mil utanför Hamar tog vi ånyo en kaffepaus och det var tur, att vi tog den där för strax därefter kom regnet. Det förföljde oss sedan hela vägen ända till Björkestöllen, där vi skulle sova över, i en stuga vi hyrt. Hit kom också de andra bilfararna som åkte i Ulfs bil ( Birgitta T. Janne, Sture och Ulf själv. Regnet vräkte ner, när vi skulle packa ur. Och kallt var det ute. Efter en god middag med gott dricka så träffades vi alla i ”vår” stuga för en stunds spel och trevlig samvaro. Måndag 7 juli så vaknade vi till fortsatt regnande. Dessutom var det bara 5 grader varmt utomhus. Ja, ja, bra träning inför Färöarnas klimat. Vid 10.30-tiden hade vi packat och städat och for då iväg mot Bergen. Strax efter start blev det snöblandat regn. Vi försökte stanna vid ett tillfälle, när regnet minskat, för att ta en kaffepaus utomhus, men då stormade det så fruktansvärt i denna kyla, 4 grader, så vi fick sitta i bilen och äta. Nästa gång vi stannade var det dags för lunch och det råkade bli i en by strax före världens längsta tunnel, Laerdalstunneln, (2,5 mil). Då sken solen! Matstället var alldeles nyöppnat och det fanns lyckönskningar till ägarna här och var i lokalen. Så äntligen, kl. 18.45, var vi framme vid vandrarhemmet Montana i Bergen. Det ligger högt över staden. (Det här vandrarhemmet var Thomas och jag på med våra barn för exakt 20 år sedan. Då var det Nordlek i Bergen.) Resenärerna i Ulfs bil hade kommit dit före oss. Vi bodde i ett 4- bäddsrum med dusch. Nu var vi hungriga igen, så vi värmde våra nyinköpta kycklingdelar i matsalens mikrougn och tog även då lite gott dricka till. På vandrarhemmet fick vi låna frukostmat- (Forts. på sidan 15) 4 och en Skoda Octavia tur och retur Färöarna

13 MARIANNE EKLÖFS SLÄKTKRÖNIKA Forts. från Föregående Nr) Min mamma Svea var det inte så bra med, hon fick barnförlamning (polio) som liten och kunde därför inte dansa, men med åren kunde hon kunde vara funktionär, baka, virka och sticka till basarer, passa väskor på utflykter och liknande. Men under en uppvisning på Råsunda blev hon tvungen att hoppa in och dansade schottis i turer med alla väskor dinglande runt sig. Det var en rolig syn, det har mamma berättat för mig! Det var den enda gång hon dansade gammalt. Mamma lärde sig dansa med hjälp av väninnor och radion. Min mamma och pappa dansade hellre till Glenn Miller Storband så de träffades på Vinterpalatset, Blå Fågeln och Björknäspaviljongen. Minns ni Björknäspaviljongen? Det gör jag. Mamma lärde sig aldrig folkdans. Pappa spelade dragspel och bastuba i ett flertal dansband, bl.a. Trio med Mumba. (Nej, det är inte felstavat – Trio med Bumba var ett annat dansband från 60-talet.) I vår familj finns två söner och en dotter. Alla vi tre barn har dansat för Appell på 60 -talet. Jag var liten och var med i Barnlaget. Kan ni tänka er dansövningarna? De var mycket strikta och bestämda för oss i Appell. Juniorer och Seniorer höll till på Bondegatan och Barnlaget i Mangårdsbyggnaden i Enskede Gård. Mina kompisar var lite äldre än jag, men jag fick följa med dem till Bondegatan när de blev Juniorer. Familjen Lilja och min familj (Eklöf) gjorde ofta sällskap till träningarna. Men när det var basarer, Luciafester m.m. fick man möjlighet att dansa med jämnåriga kompisar, Juniorer och Seniorer i Enskede Gård. När jag var lite äldre, ca. 12 år, blev det Fritidsgård för ungdomar i Mangårdsbyggnaden. Man skulle egentligen vara minst 14 år för att få komma in, men man (jag) bluffade om åldern och ”hade glömt legitimationen hemma”! Mina mostrar och kusiner har berättat att mormor tog hand om oss barnbarn på Bägerstavägen 38. Hon hade verktyg på tomten t.ex. slipstensmaskin för yxor, knivar och liar. 1964 orkade mormor inte bo kvar i huset. Jag saknar trädgårdslandet m.m. PS. Jag vet inte om den här historien var intressant , men jag vet nu vad min mormor, mina mostrar, morbröder och kusiner och jag själv har för bakgrund till musik, sång och dans. Det är 52 år sedan man tog sina första fotsteg i Enskede Gård och jag är glad över mitt dans- och musikintresse! Marianne Eklöf Samkvämsfixare 22 okt. 2009 Gunilla Andersson Sammankallande Elvy Heinonen Britt-Marie Werner Anita Jansson Anita Gabrielsson Karl-Einar Stridh Miriam Berglund

bröd smörgås Vi planerar även att ha ett lotteri samt försäljning av: bröd, gelé, marmelad, saft, sylt Godkända Bestick glas husgeråd kastruller porslin stekpannor Dukar frotté gardiner linne Böcker CD-skivor DVD kassettband LP-skivor serietidningar videoband Lampor mattor små möbler tavlor Godkända Dockkläder dockor leksaker pussel spel Handväskor plånböcker ryggsäckar Bokmärken frimärken frimärksalbum pärmar vykort Blomkrukor prydnadssaker Smycken Ej godkända cyklar *) jul- & påsksaker kläder resväskor skor stora möbler **) sängkläder Vinterutrustning *) Om vi får vara utanför vår lokal, så kan Du ta med cykel/cyklar dit men om ingen köpare dyker upp, får Du ta hem cykeln/ cyklarna igen. **) Ta ett foto av Din stora möbel och sätt upp på anvisad plats i vår lokal; kom ihåg att ange Ditt namn och telefonnummer på detta foto tillsammans med mått på möbeln.

15 Information inför vår loppmarknad lördag 20 september Vi vill påminna om att allting som Du lämnar in, ska vara helt och rent. Följande alternativ finns för inlämning av saker (se på annan plats i SNYT vad som är godkänt och ej godkänt): Alternativ 1 – onsdag 17 september i samband med dansträningen Alternativ 2 – fredag 19 september kl 13-19 (Söderringssalen) Alternativ 3 – Om du inte har möjlighet någon av ovanstående dagar, kontakta oss Eftersom vi annonserar att vi ska ha brödförsäljning, vill vi ha hjälp av Dig med bakning av matbröd, bullar, småkakor etc. Vi tar även gärna emot gelé, marmelad, saft, sylt etc. Allt hembakt och hemlagat måste Du lämna in på lördag morgon kl 9-10. Om det inte passar, ring oss Vi hoppas naturligtvis, att vi inte har så mycket saker kvar när vi stänger. Problemet är vad vi gör med allting som är kvar? Om Du har ett bra svar på den frågan, kontakta oss. Kjerstin salen för att träna inför spelningarna på Färöarna. Där var vi inte ensamma någon längre stund. Det kom in lyssnare från alla möjliga länder och några var på väg till stämman på Färöarna. En kvinna från Orkneyöarna gav oss en fin bok med låtar från Orkney och i gengäld lovade Gunnar skicka låtar till henne. Tänk vad musik kan göra! Tisdag 8 juli vaknade vi och fann att det inte regnade. Kl. 08.15 stod vi i frukostmatsalen och möttes av ett rikligt frukostbord. Ingick i priset. Båten avgick kl. 13.00, men vi var tvungna att vara i hamnen några timmar tidigare. Vi kom ganska snabbt ombord på båten. Vi hade 4-bäddshytt och bodde på plan 8 några dörrar ifrån de andra. Ewa som har lätt att bli sjösjuk tog tabletter och de hjälpte henne riktig bra. Man måste ju ha något i magen, så vi började med fika. När det började bli dags för lunch, ville vi ha var sin tjockkorv. Den fick vi vänta på och kassörskan var på dåligt humör. Bra början på en lång resa. Därefter gick Thomas och vilade. Gunnar och Ewa gick upp till båtens inglasade veranda och slöade lite, medan jag gick och spelade bingo. Massor av vinster var det, men ingen hamnade hos mig. Framåt eftermiddagen så minskade dyningarna och solen försökte titta fram bakom molnen. På kvällen åt vi en stor buffé tillsammans alla 8. Bredvid oss satt ett skotskt par som inte fick ut sin bil, när de kom till Skottland. Båten stannar nämligen i Skottland på väg till Färöarna. Det resulterade i att de fick åka ett varv till med båten. De bara skrattade åt det hela. I gengäld fick de allt det bästa man kan få på båten vad gäller boende och mat, så de levde lyxliv på båtens bekostnad. Båten (Forts. från sidan 12) (Forts. på sidan 16)

frukost 3:e (Forts. från sidan 15) (Forts. på sidan 18)

17 som hördes bra med fantastisk akustik. På nivå sju hade man tidigare ett sanatorium. Luften här var tydligen väldigt nyttig att andas för lungsjuka. Totalt fanns det gångar som var tjugo mil långa, men vi behövde bara gå tre kilometer. När vi kom upp ifrån gruvan serverades lunchen på en liten närbelägen restaurang. Det var väldigt stora revbensspjäll och öl förstås. Tillbaka till hotellet kom vi ungefär vid två. Nu hade vi ett kort uppehåll för att byta skor och vila en halv timme, sedan var det bussen till gamla stan igen för egna promenader fram till klockan fem. Då skulle vi äta middag på restaurang Bonerow. Vi satt nere i källarvalven, och allt var mycket flott, men maten var bara lasagne. Ingen sallad eller dessert. Lite torftigt på detta fina ställe. Efter middan var det konsert i samma hus. Vi behövde bara gå två trappor upp i huset, så var vi framme. Dom bästa platserna i lokalen var reserverade för oss. Vi lyssnade på en ung pianist som spelade Chopinmusik. Han var verkligen mycket duktig. Jag såg inte att han gjorde några fel, och jag var väldigt imponerad att han klarade en timme och en kvart helt utan noter. När vi satt på denna konsert började det att regna utanför. Dessutom såg vi ett antal blixtar, och hörde muller. Det var ett kraftigt åskväder. Hemma vid hotellet var vi cirka halv tio, och återigen var efterfesten hos Eva-Britt och Birgitta. Lördag 2008-05-17. Nu var det åter frukost klockan sju. Därefter avgick bussen mot Zakopane klockan åtta. Sträckan var ungefär tolv mil att åka. Zakopane, där det var vinterolympiad 1964, ligger i Tatrabergen i gränstrakterna mellan Polen och Slovakien. Det kändes i bussen att vi kom upp på riktigt höga höjder, och topparna runt omkring var naturligtvis snöklädda. På vägen uppför märkte jag att husen var väldigt annorlunda byggda. Dom var väldigt smala, hade ofta tre våningar, och mycket branta tak. Detta fick vi höra var för att snön skulle snabbbare ramla ner från taken när det blev tögrader på vintern. När vi hade parkerat bussen, efter en del problem att hitta en plats nära kabinbanan, gick vi igenom ett stort marknadsområde, fram till en påstigningsplats där vi kunde åka upp på en topp som hette Gubalowka. Här fanns det en restaurang där vi skulle äta vår lunch. Det var soligt och varmt och vi satt vid bord utomhus, och jag tycker nog att här fick vi den bästa maten på hela veckan. Först fick vi stor stark. Sedan fick vi ytterligare stor stark och därefter fick vi förrätt med rökt ost och sylt. Sedan fick vi sallad med färska grönsaker, och efter det fick vi stor portion med goralefläsk (goraler kallades folket som bor här). Efter allt detta fick vi ostkaka och kaffe. All maten vi fick var speciell för Zakopane. Vilken måltid. Efter maten gick vi runt lite uppe på berget och tittade på utsikten. Därefter åkte vi kabinbanan tillbaka, och hann med att besöka den lokala marknaden som fanns här. Det fanns väldigt mycket att köpa, och priserna var ganska bra. Jag köpte en hatt, ett bälte och en burk honung. Man kunde också köpa frukt och grönt, blommor hundvalpar, honung, nästan alla slags kläder med mera. Klockan fyra samlades vi i bussen på nytt. Nu åkte vi till en liten kyrkogård strax utanför Zakopane. Den var väldigt speciell med ett antal gravar med såna som varit kurirer, och gått över bergen mellan Polen och Tjeckoslovakien under kriget. En ung flicka och hennes bror fanns begravda här, dom hade blivit hjältar. Efter detta korta (Forts. från sidan 10) (Forts. på sidan 18)

18 stopp åkte vi åter hemåt. Nu passerade vi en liten by, med väldigt annorlunda timmerhus. I Polen är det mycket ovanligt med trähus, men här fanns det såna. Bussen var hemma klockan sju, och efter en snabb dusch samlades vi åter i matsalen på hotellet för att äta middag för sista gången under den här resan. Det var flera som hade svårt att ladda om för att äta förrätt, varmrätt och dessert ännu en gång. Kent fick en liten present som vi hade skramlat ihop till. Det var visst två flaskor med någonting. Efter maten var det på nytt en liten promenad innan festen började hos Eva-Britt och Birgitta. Den var slut redan klockan elva. Vi skulle hem och packa väskan, och äta frukost redan klockan fyra nästa morgon. Söndag 2008-05-18. Avresan från hotellet startade redan klockan halv fem på morgonen, för vi måste flyga från Warzawa istället för Katowice, för att komma hem till Skavsta. Det var en bussresa på trettiofyra mil. Tjugo minuter innan incheckningen körde vi in på flygplatsen, och sedan var bara hemresan kvar. När vi kom hem regnade det. Vi hade i alla fall tur med vädret, och jag tycker att vi hade en mycket trevlig vistelse i Polen. (Forts. från sidan 17) /Håkan dagen. Vandrarhemmet var enormt fint. Ganska nybyggt. Stort fint öppet kök med matplatser och jättefina sängar. Strax innan Flåm gjorde vi en avstickare till Undredal för att beskåda Skandinaviens minsta och äldsta stavkyrka. Tyvärr var den inte tillgänglig, när vi var där. Onsdag 16 juli åkte vi upp med Flåmbanan (tåg) i hällande regn tyvärr. Banan var 20 km lång och gick brant uppför fjället. Tåget gjorde anhalt vid några tillfällen och vid en stor fors fick vi gå av. Långt bort i nejden spelades musik och några huldror dansade.. Ändstationen var i Myrdal och där tog vi oss var sin glass och åt vår matsäck på en bänk utanför stationen. Eftersom det regnade och stormade, så tog vi nästa tåg tillbaka till Flåm Torsdag 17 juli började vi sryra kosan mot Viksjö. Då var det växlande molnighet med regnskurar. Den här gången skulle vi åka via Oslo, för Ewa skulle köpa ett par skor i en affär i Töcksfors galleria. Skorna (Forts. från sidan 16) (Forts. på sidan 19)

19 hittades och passade alldeles utmärkt. Middag åt vi i Grums och c:a 00.30 kom vi i säng i våra egna sängar. Då hade vi rest c:a 70 mil den dagen. Margareth (Forts. från sidan 18) Jag tänker berätta lite om det som hände under första veckan i juli under vår semester i Delsbo. Det var ett antal jubileum som firades denna sommar. Själva spelmansstämman firade 100- årsjubileum, och vid den första stämman 1908 startade Anders Zorn den första märkesuppspelningen för riksspelmän. Hälsinglands spelmansförbund firade 80- årsjubileum. Delsbo folkdanslag firade 50- årsjubileum, och jag själv firade att det var 40:e gången jag hade tillfälle att vara med på spelmansstämman. Jag har tyvärr inte deltagit i riktigt alla, men det är säkert mer än trettio som jag har besökt, och i år var stämman väldigt speciell med massor av jubileumsaktiviteter. Det var olika typer av danskurser på dansbanan varje dag hela veckan. Det var små teaterstycken på olika platser runt om i småbyarna runt Delsbo. Det var tävling för unga folkmusikgrupper i Hälsingland på lördagen mitt på dagen. Det var ett riktigt delsbobröllop på lördagseftermiddagen. Det var extrakonsert med hälsingespelmän på lördagskvällen. Det var själva spelmansstämman på söndagen. Det var folkmusikmässa i kyrkan som avslutning på årets stämma. Det var zornmärkesuppspelningar, som pågick hela veckan. Zornmärket. Jag visste att Louise skulle vara med. Jag och Karin letade oss fram till stället där uppspelningarna pågick, men vi fick inte något besked om när Louise skulle vara med, och inte heller om hon skulle vara med. Det var hemliga uppgifter. Men jag visste ju att hon skulle spela, för jag pratade med Marianne när vi hade uppvisning i Kungsträdgården, och visste att dom skulle bo i Gåsbacka, under tiden dom var i Delsbo. Nu var det lätt. På onsdagen 3 juli åkte vi till Gåsbacka och letade efter uthyrningsstugor. Vid första skylten vi såg, svängde vi in, och där satt hela familjen Bylund och grillade. Vi stannade och pratade en stund, och bestämde att vi skulle ses igen under torsdagen. Louise hade sin uppspelning på torsdagens mor- (Forts. på sidan 20) Semester i Delsbo sommaren 2008.

20 gon. Vi träffades vid restaurangen , där uppspelningarna ägde rum mitt på dagen. Där åt vi lunch tillsammans. Det var också en tjej med nyckelharpa, som kom ifrån Japan som var med. Hon hade åkt privat ifrån Japan för att delta i uppspelningarna. Både Louise och Marianne blev genast bra bekant med henne, och efter sedan vi ätit lunchen blev vi underhållna med nyckelharpsspel utanför restaurangen. Efter lunchen åkte vi till vårt lilla sommarhus, och satt där och pratade någon timme. Det var en mycket solig och varm sommardag, liksom hela veckan hade varit. På kvällen klockan sex, fick Louise reda på att uppspelningen gått bra, och att hon klarat det första märket, som är av brons. Även den japanska tjejen klarade sitt märke. Märkena delades sedan ut på söndagen under högtidliga former vid själva spelmansstämman. Delsbobröllop. På lördagen var alla i Delsbo bjudna till kyrkan, för att delta i ett riktigt gammeldags allmogebröllop. Det var andra gången under modern tid. Jag var med på det förra, och det skedde 1970. Tyvärr hade vädret plötsligt försämrats. Det regnade lite smått, och det såg mörkt ut runt kyrkan. Vi var på plats strax efter tre, och bröllopet skulle börja klockan fyra. Bland alla femhundra gäster som rymdes i kyrkan, var säkert över hundra klädda i folkdräkt. Det var mycket imponerande att se. Brudgummen kom ifrån Delsbo, och bruden kom från Malung. Bruden var klädd i kyrkans brudkrona och brudklänning. Brudgummen var klädd i delsbodräkt med hög hatt och långrock. Prästen, brudparet och ett antal spelmän kom till kyrkan med kyrkbåt. Från båten och fram till kyrkan fick brudparet rida på varsin häst. Sedan skedde (Forts. från sidan 19) (Forts. på sidan 21)

21 intåget i kyrkan. Först kom två barn, som väl var brudnäbbar, sedan kom sju tärnor och sju marskalkar, alla i olika folkdräkter. Därefter kom ett stort antal fiolspelmän anförda av Britt-Marie Swing. Bland spelmännen fanns också Olle Moréus fån Orsa spelmän. Spelmännen stannade precis innanför porten och spelade en brudpolska. Det pågick i ungefär fem minuter, sedan skrider spelmännen framåt i kyrkan på samma sätt som ett luciatåg, och fortsätter att spela. Sedan kommer brudparet. Åh vad stiliga dom är. Men hur går dom? Spelmännen skred ju med först vänster fot, sedan höger fot, och det var mycket vackert. Men brudgummen hade nog inte tränat, han gick bara med vänster fot. Konstigt. Men rätt som det var fattade jag vad som hände. Plötsligt börjar brudparet dansa fram i kyrkgången. Dom gick alltså med försteg. Jag har aldrig sett något liknande, det var mycket effektfullt. Det var nog flera av tärnorna och marskalkarna som var professionella musiker. Flera av dom framförde solosånger, eller körer, eller spelade soloinstrument i kyrkan. Det var mycket vackert. Längst fram i kyrkan var det reserverade platser för dom som skulle delta i bröllopsfesten. Det var 150 personer, och festen hölls på hotellet där märkesuppspelningarna skedde. Alla gästerna bodde också där, så hela hotellet var reserverat. Jubileumskonsert. På lördag kväll hade man en konsert i Delsbo kyrka, som skulle börja klockan 21.00 och sluta 22.30. Vi hade köpt biljetter redan på måndagen, så vi var säkra på att få plats i kyrkan. Vi tänkte att vi skulle åka hemifrån strax före halv nio, men blev klara tidigt, så vi parkerade bilen utanför kyrkan fem över åtta. Det var kaos, bilar överallt, och jättekö, från kyrkporten och ända ut till grindarna. På sidan om kön gick det folk med skyltar med texten: Biljetter köpes. Det var precis som på en popkonsert. När klockan var halv nio öppnades portarna , och vi kunde gå in och ta plats. Det blev lika fullt i kyrkan som det var på bröllopet på dagen. Klockan nio började konserten. Det var massor av spelmän som deltog. Enligt programmet var det trettionio framträdanden. Det var sagt att varje spelman, eller grupp av spelmän, skulle spela en låt var, men flera av dom fortsatte att spela, och konserten avslutades inte förrän klockan ett på natten. Dom drog alltså över med två och en (Forts. från sidan 20) (Forts. på sidan 22)

22 halv timme, men publiken satt kvar, och jag tycker att det var en fantastisk upplevelse. Efter konserten skulle spelmännen gå täten upp till forngården, där dom skulle spela till dans. Vi gick inte med. Dels var det ju ganska sent, dels regnade det för fullt. Nu var det slut med det vackra vädret. Delsbostämman. Det här är årets största händelse i Delsbo. Festen börjar alltid med en speciell högmässa i Delsbo kyrka. Prästen, hembygdsföreningens ordförande och några spelmän kommer alltid med kyrkbåt. Det är fjorton roddare och en styrman i båten. Den brukar åka förbi utanför fönstret där vi har vårt hus. I år hade dom lite tid kvar innan dom skulle starta. Vi sov länge på morgonen efter gårdagens konsert, och plötsligt vaknar vi med spelmansmusik. Där ligger kyrkbåten precis utanför. Åter en annorlunda upplevelse. När vi sedan har ätit frukost, och packat lite matsäck för dagens övningar, åker vi in till forngården, där festen ska vara. Det är grått och trist väder. Festen börjar inte på forngården förrän folket kommer från kyrkan. Vi går alltså till kyrkan idag igen. Nu är det lika fullt som varje gång. Det finns inga sittplatser så vi och flera andra får stå. Även idag är det väldigt många som har klätt sig i folkdräkt. Här i Delsbo är det väldigt många som har egen dräkt. Jag läste att över 90% av dom som slutar i nionde klass har delsbodräkt på skolavslutningen. Även idag är det folkmusik i kyrkan. Det är Delsbo ungdomsorkester som spelar mellan psalmerna, till uttåg et spelar dom Delsbo brudmarsch. När vi kommit ut ur kyrkan går vi runt och tittar när man ställer upp i det traditionella tåget, som marscherar upp till forngården där festen börjar på riktigt. Plötsligt är det någon som kommer bakifrån, och håller för mina ögon. Det är Eva Lundberg. Hon har med sig Kristina och Conny. Det är uppehåll när tåget startar, men efter en kort stund öser regnet ner. Karin och jag rusar iväg till bilen. Där blir vi sittande över en halv timme. Sedan går vi in på festplatsen. Där träffar vi igen familjen Bylund, och ser på när Louise får sitt zornmärke. När vi sedan vimlar runt på området träffar vi Anita Fromm och Bengt Magnusson. Det var alltså rätt så många med söderringsanknytning som var på plats i år. Klockan tre varje år brukar Delsbo folkdanslag ha sin uppvisning. Eftersom det hade varit delsbobröllop på lördagen, hade man lagt in en extra avdelning, där man berättade och visade hur man brukade ’dansa kronan av bruden’. Jag tycker att det var spännande att se. Sedan hade folkdanslaget sin egen uppvisning. Det var en medlem som var med och dansade, som berättade att han hade dansat hela tiden i det danslag som idag firade 50 -årsjubileum. (Det fanns ett Delsbo folkdanslag på 30-talet också). Dom dansade samma program som dom dansade på delsbostämman 1958. Det var Väva vadmal, Schottis i turer, Västgötapolka, Vindmölle med flera danser. Jag kände nog igen dom flesta. Efter dansuppvisningen var det fritt fram att gå runt och träffa folk och lyssna på väldigt många grupper med duktiga spelmän. Märkesuppspelningarna hade lockat väldigt många extra spelmän i år. Och mellan sex på kvällen fram till strax efter tio var det dans till Grinsäters spelmän. Folkmusikmässa. På kvällen skulle man avsluta spelmansstämman med ännu en extra insatt aktivitet. Det skulle bli en norsk kör och en norsk folkmusikgrupp som heter Dalakopa. I Dalakopa där brukar Tore Härdelin och Oline Bakkom delta. Oline bor inte så långt ifrån där vi bor. Han som är ledare heter Sven Nyhus, och jag tyckte att det skulle vara spännande att gå till kyrkan igen för att höra just den här gruppen. Dom brukar ibland vara med och spela till (Forts. från sidan 21) (Forts. på sidan 23)

23 Många sidor gör en tjock bok, med undantag för fickbibeln som är tryckt på mycket, mycket tunt papper dansen på stämman. Jag är inte speciellt religiös, men nu var det fjärde gången på två dagar, som vi gick till kyrkan. Vi kom kvart över tio, och halv elva var kyrkan full på nytt. Jag trodde att jag visste hur det går till när en kör sjunger i kyrkan. Dom står längst fram, och även musiken brukar ju vara placerad längst fram, och så sjunger och spelar man. Ack så fel jag trodde. När kyrkklockan slog elva, tågade kören ut i lokalen från flera håll. Det var 23 kvinnor och lika många män. Dom hade lätta, färggranna kläder. Jag tror alla kvinnorna hade olika färger på sina klänningar, och männen hade motsvarande enkla skjortor. Dom ställde sig inte längst fram , utan stannade med tre meters lucka ifrån varandra ute i alla gångar i kyrkan. Dom hade också en slagverkare, och en som spelade olika blåsinstrument. Den kvinnliga dirigenten stod precis mitt i lokalen. Nu började mässan. Jag tror att alla stod stilla på sina platser under själva inledningen, men sedan rörde sig alla runt om i lokalen, utom dirigenten, under hela den timme som det pågick. Naturligtvis fick Dalakopa också vara med och spela, men dom stod på samma plats hela tiden. Det var någon slags modern norsk musik i folklig stil som framfördes. Nu kommer det allra bästa. Plötsligt reser sig ett trettiotal dansare och börjar dansa i kyrkan. Jag har sett folkmusikmässor tidigare, men då har man bara dansat lite grann i gången eller lite framför altaret. Nu dansade man överallt. Framför och bakom altaret, och överallt i alla gångar runt om i kyrkan. De flesta dansade parvis, men det var också några, både damer och kavaljerer som dansade själva. Ojojoj, vilken upplevelse. Efter fem , sex minuter stannade allt av igen, och så kom kören tillbaka. Och plötsligt så var det nya danspass. Jag har aldrig upplevt något liknande i en kyrka, och gissa om det blev massor av applåder när det hela var slut. Slut föresten, det var det inte. För nu tågade alla i kören ut på kyrkbacken, och publiken efter, och där fortsatte man att sjunga kanske tio minuter till. Ja, det här var det som hände några dagar i början av juli. Vi hade vår semester i Delsbo från måndag efter midsommar och tre veckor framåt. Sedan var vi i Skottland i tio dagar, och sedan var vi ytterligare en vecka i Delsbo. Vad som hände då får jag väl återkomma till. /Håkan (Forts. från sidan 22)

24 Resan till Färöarna företogs på lite olika sätt. Dansarna föredrog att flyga, medan vi spelmän huvudsakligen reste utefter land och på vattnet. Bil till Bergen och vidare med båt till Färöarna. Västra Norge har många höga berg och djupa dalar och för att slippa åka runt eller upp och ned för berg, går vägarna många gånger i tunnlar genom berget. På färden till Bergen åkte vi i världens längsta vägtunnel. Den är 25 km lång och försedd med tre rastplatser, så man kan stanna och lyssna på det mäktiga bruset och ekot när bilarna passerar. När vi reste hem kom vi på idén att räkna antalet tunnlar som vi passerade. Tunnelns namn och längd angavs på en skylt strax före infarten, så vi antecknade även hur långa tunnlarna var. Mellan Bergen och Oslo passerade vi 60 tunnlar med en sammanlagd längd av 71 466 meter, dvs vi åkte drygt 7 mil under markytan. Den längsta tunneln på hemvägen var 11 400 meter. Den kortaste var bara 50 meter. Det är ca 100 mil mellan Bergen och Stockholm, så ungefär 7 % av hemresan gick under jorden. Ewa och Gunnar Under jorden i Norge

25 September månad September, Höstmånad, hafwer 30 dagar. Dagen är 12 timmar och 40 minuter lång. Och Solen löper uti Wigten, och är deruti ifrån den 14 dag Septembris intill den 14 Oktobris. Höstmånad säger: Nu skall bonden sitt korn uttröska, Och fiskaren fångar sillen den färska, Swinefläsk jag gerna äta må, Desslikes föremjölk och getemjölk också. I höstmånan är godt åderlåtande, och då skall man bruka fåremjölk och getemjölk, hwilket är en besynnerlig god läkedom. Wakta dig för warmt bad. Man må ock bruka örter och frukt, det är icke skadligt. I Wigten är godt att wandra, skära hår af, göra bröllop, att föra sig i nya kläder och så och plantera. Ett barn, som är födt under Wigten, det blifwer en sannfärdig menniska utan falskhet, och blifwer dock underlig, får en tjock näsa, stora ögonbryner och stora skuldror, han blifwer ock snart glömsker, samt snart wred. Han hafwer ock gerna ett ärr uti sitt ansigte eller på sin hand, hans ansigtes färga hon är litet rödaktig. Wigten är honom ett gladt och lyckosamt tecken. Uti Skorpionen hafwer han lycka att köpa och sälja, han skall wandra mång land igenom, och skall dö uti sitt fädernesland, och öfwerlefwer sin fader, han hafwer litet godt af sina barn. Uti Fisken lider han stor sjukdom. Uti Wäduren skall han få sig en hustru, han får ock stor kärlek till qwinnfolk men de litet till honom. Uti Oxen är hans dödstid. Uti Twillingarne hafwer han lycka till att wandra. Uti Krabban får han passlig rikedom, om han står derefter; hans största lyckos tid skall wara när som han hafwer lewat sin halfwa ålder ut. Uti Lejonet blifwer han ganska rik. I Jungfrun hafwer han ångest och motgång. Och om han lefwer i 44 år, så lefwer han till 75 år. Och hafwer lycka uti allehanda färger utan i swart. Texten är hämtad från 1875 års Bondepraktika.

26 HYLLNINGSVISA 2008-08-30 TILL DE TVÅ BUSSIGA CHAUFFÖRERNA MARIA OCH ROGER PÅ 100-ÅRSFESTEN I EKEN-KOLONIN VID FLATEN Melodi: Sjösala vals Ny text: Arne Lake ROGER och MARIA mot de hundra nu går samlat alla vännerna här nu vid Eeken. Inbjudan till festen kom ju när det var vår äntligen vi alla runt om dem nu står. Rätt uti naturen vi hamnat nu i kväll så här är inte läge att komma med nåt gnäll. Vi anar nu var blommorna funnits här i kolonien, Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Maria kom till SR med fiolen i hand, ville lära folkmusik ända från grunden. Kanske då i början någon gång blott ibland. Nu så är musiken ett ljudligt förband. När hon inte spelar vid ”Eken" hon nog är ty grönskan som där råder nog är för henne kär. Vi anar nog var blommorna funnits här i kolonien, Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Roger kom till SR för att lära sig dans, och kanske för han visste Maria där fanns. Annars "gamla" bilar är det bästa han vet, och en Veteranbil är nog extra het. Antalet cylindrar och däckens dimension många sig fått lära vid Tipspromenadlektion. Vi anar nu att blommorna funnits här i kolonien, Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Roger och Maria ofta kör varsin buss ty Södermalmstrafiken måste ju rulla. Kanske de kan vinka varann vid nån sluss men då blir nog inte tid för nån puss. Denna dag dock SL får klara sig ändå, ty Roger och Maria en hyllning här skall få från alla glada gäster som finnes här i kolonien, GULLVIVA, MANDELBLOM, KATTFOT och BLÅ VIOL. Ja må dom dansa, Ja må dom köra, Ja må dom leva uti glädje många år. Javisst skall dom spela, Javisst skall dom köra, Javisst skall dom leva uti glädje många år.

27

28